362 redan före 1800-talets början. Denna tillväxt bidrog dels till att skapa en mer heterogen social struktur, dels till att öka behovet att reglera stadens liv. Omän i blygsam skala jämfört med 1900-talets kommunala expansion, skedde det också en gradvis utbyggnad av den lokala administrationen. Medan byråkratiseringen av centralmakten tagit sin början redan under 1600-talet, skedde den kvantitativt sett — utifrån domböckernas vittnesmål - först vid 1700-talets slut i de svenska småstäderna. Byråkratisering gav resurser för en effektivare övervakning av samhället och det är främst i två avseenden vi möter denna tendens till reglering och kontroll. Den första kategorin — och mätt i antalet beivrade överträdelser största - gällde hanteringen av elden, ett levande hot mot trästäderna. Det andra området för växande kontroll gällde renligheten. Medan det hade funnits lokala förordningar inom båda områdena redan från 1600talet, är det långt senare som antalet beivrade överträdelser når en volym som antyder att myndigheterna på allvar försökte att övervaka förordningarnas efterlevnad. Vardagslivets reglering har således på landsbygden och i de små städerna satt sina första tydliga spår inom ramen för centralmaktens intresseområden. Denna process var igång redan under 1600-talet. Nästa sekel aktiviserades de lokala myndigheterna, medan skogen och brännvmshantenngen, de områden som traditionellt tillhört statens domäner, från och med 1800-talets början var på tillbakagång i domböckerna. Vi skall nu efter denna allmänna introduktion studera de kvantitativa vittnesbörden i saköreslängderna från undersökningsområdena samt stämningslistorna från Linköpings stad under 1700-talets tre sista decennier. Huvudkategorin, som fortsättningsvis kallas »stadgor och förordningar», kommer senare att delas upp i delgrupper, nämligen: 1. Olaga nyttjande av skog 2. Brott mot jakt- och fiskestadgor 3. Olaga tillverkning och försäljning av brännvin 4. Brott rörande handel 5. Brott rörande hantverket 6. Ovarsamhet med eld 7. Brott mot hygieniska förordningar 8. Övrigt Det säger sig självt att privatpersoner sällan var åklagare i dessa typer av brott. I fråga om skogsåverkan rörde det sig naturligtvis ofta omhejderidare, länsmän och landsfiskaler i de fall där den påstådda åverkan riktade sig mot ädla lövträd eller häradsallmänningar, vilka inbegreps i kronans intressen. I en minoritet av fallen, särskilt under 1800-talets början när kronans anspråk minskade medan skogen delvis privatiserades, finner vi en ökande minoritet av fall, där privata skogsägare agerat. Eftersom tillförlitliga stämningslistor saknas i landsbygdsområdena, grundar sig detta påstående på spridda observationer i saköres-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=