361 Utan att någonsin antagligen ha fungerat som ett idealiskt kollektivistiskt system, var lokalsamhället på väg att bli mer partikulariserat, mer individualistiskt oeh mindre styrt av tradition och informell social kontroll under 1700talet. Ett tecken på de skrivna reglernas ökande betydelse finner vi i de byastadgor som har bevarats på olika håll i landet, framför allt från 1700-talets mitt och senare. Högre myndigheter uppmuntrade deras tillkomst och vid sidan av lokala särdrag rymmer de åtskilliga lån från tidigare förebilder.’ Bebyggelsestrukturen var naturligtvis avgörande för behovet av egna stadgor. Där byarna var mindre, till exempel i norr, spelade de en mindre roll, medan sockenstämmorna torde har varit viktigare. När socknen och domstolsdistriktet sammanföll, som till exempel i Njurunda i Medelpad, komtinget att hantera åtskilligt mer av vardagslivets trivialiteter än i de områden där domstolarnas jurisdiktion sträckte sig över flera socknar. Från Viby och Mörby byar på östgötaslätten söder omLinköping finns minnesböcker och stadgor bevarade, vilka ger en mblick i vad som avhandlades inom byarnas ram under 1700-talets senare del och 1800-talets början. Sigurd Erixon har uppmärksammat att särskilt Mörby byastadga och dess användning 1 hög grad riktade sig mot de växande grupperna av obesuttna torpare, soldater och backstugusittare.-’ Åldermännnen hade till uppgift att bevaka stadgornas efterlevnad och att kalla till möten. Stämmor hölls relativt ofta och böter kunde utdömas för diverse förseelser. Bland de saker som byn försökte reglera fanns till exempel förbud mot plockning av ax och ärtor. Vidare bevakades skogen och betet mot intrång, i båda fallen som ett skydd mot de obesuttna. Liknande konflikter mellan jordägare och fattiga förekomi England vid samma tid.'* Man finner också att stämmorna har sysslat med småslagsmål och snatterier, vilka alltså aldrig nådde till häradstinget, ett faktumatt komma ihåg när vi jämför häradstingens protokoll med rådstuvurätternas. Hanteringen av eld och hygien — till exempel sotning och god vattenkvalitet i brunnarna- dök vid flera tillfällen upp i minnesböckerna från Viby och Mörby. Vi skall senare finna att dessa frågor i hög grad skulle sätta sina spår i Linköpings och Härnösands saköreslängder under 1700-talets slut och 1800-talets början. Att de nästan helt lyser med sin frånvaro i häradsrätternas böteslängder betyder alltså inte att de mgorerades på landsbygden, utan att de hanterades i fora på en lägre nivå.^’ I förhållande till utgångspunkten upplevde många svenska städer en tillväxt Sigurd Fnxon 1944, s. ocli X\'II1. ' Sigurd Frixon 1944, s. X\'lll. Den ndrm.iste motsv.irigheten till bvns rättskipning torde i Fngland v.tra s.k. manorial courts, vilka dock kom att ta allt mindre betvdelse under 1600-talet och 1700-talet. Där de tanns, avhandlade även dessa sadana saker som olaga vedtäkt, plockning a\ ax pa äkern utan ägarens tillstånd (»gleaning»), osv. James Sharpe 1984, s. 83-84 och 123-124. ■' Sigurd Frixon 1944, s. I-XFVI samt pä ett flertal ställen i protokollen, till exempel s. 23-32, 120-121 och 172.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=