360 I grunden motiverades de flesta stadgor och förordningar av centralmaktens behov av resurser och de aktuella ekonomiska teorierna om hur dessa behov bäst skulle fyllas. Statsnyttan sammanföll inte sällan med vissa gruppintressen, till exempel adelns eller bruksägarnas, medan den stod i strid med allmogens, vilket inte var ägnat att öka regleringarnas popularitet. Om vi söker efter brott som på engelska kallats »social crimes», har vi lättast att finna dem i de ekonomiska förordningarnas värld. Beträffande skogen och brännvinet är detta i högsta grad relevant, men även då blir verkligheten mer komplicerad, när vi ger oss in i de enskilda rättsfallen. Bland de mål som rörde olaga utnyttjande av skogarna återfinner vi i större eller mindre omfattning, beroende på period och geografiskt område, fall där målsäganden inte är staten utan byn eller en enskild skogsägare. Förbud mot brännvinstillverkning hade oftast införts med statens intresse sommotiv, men under svaga skördeår kunde det finnas ett visst stöd för begränsningar även bland allmogen. I ännu högre grad var meningarna delade beträffande de förordningar som reglerade handeln och hantverket. I de flesta fall var det antingen skrået eller den burskapsägande handelsmannen i staden som skyddades mot bönhasen och det olagliga mångleriet, eller kunden som gavs möjligheter att reagera mot för höga priser eller dåliga varor. Även där återfinner vi dock ofta ekonomiska teorier om statsnyttan som en av orsakerna till regleringarna. De överflödsförordningar somutfärdades under 1700-talet hjälpte till att bevara de symboliska gränserna mellan stånden, men avsåg dessutom att vara ett skydd mot lyximport och ett medel för extra beskattning. Vardagslivet reglerades naturligtvis dessutomav oskrivna lagar upprätthållna av informell social kontroll. Här handlade det om regler som var nödvändiga för att lokalsamhället skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Så länge det kollektiva trycket var tillräckligt stort räckte det med sedvanan. En avgörande faktor spelades av det ömsesidiga beroendet. Den bonde eller borgare som handlade i strid med den kollektiva viljan löpte risk att isoleras och att stå utan stöd när det behövdes. I de oskiftade byarna var det till exempel absolut nödvändigt att underordna sig kollektiva beslut angående tiden för sådd och skörd och såväl i städerna som i de täta byarna måste man kunna lita på sin grannes sätt att hantera elden. Kanske var denna informella sociala kontroll på väg att lösas upp senast under 1700-talet, framför allt i städerna där lokalsamhället blev alltmer socialt heterogent. En sådan förklaring har föreslagits ovan beträffande de ogifta fädernas ökande benägenhet att svära sig fria från faderskapet under detta sekels senare hälft. Säkert spelade också den ökade användningen av skriftliga kontrakt en roll i övergången till ett mer individualiserat samhälle. Tilliten till överenskommelsens helgd tycks alltmer ha styrts av det skrivna ordet, medan muntliga löften beedigade inför vittnen tycks ha blivit mindre värda. Vad som är orsak och verkan kan vara svårt att avgöra, men färdriktningen var klar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=