XIV. För kung och fosterland Omkraven på allmogens prestationer I domböckerna från Gullbergs häradsrätt fann vi under 1600-talets fyra första decennier endast tio fall där personer dömts för att de inte fullgjort sina prestationer gentemot kyrka eller stat. Sex hade mte betalt sitt kyrkotionde, tre hade uteblivit frän byggandet av en djurgärd i Linköping och en hade inte betalat sin rusttjänst. Vid genomgängen av rädstuvurättens protokoll i Linköping var antalet tvä, vilka bäda hade försummat en skjutsfärd. Trots att landet under länga perioder befann sig i krig, engagerades inte dessa lokala domstolar särskilt ofta i kontrollen av allmogens bidrag till statens eller kyrkans finanser och behov av bistånd. Uppenbarligen fick kronan och kyrkan bevaka sina intressen pä andra sätt än via domstolarna. Folke Lindberg, som studerat skatteuppbörden i Linköpings stad, anser att borgerskapet klarade de relativt höga skatterna under 30-äriga kriget och kriget med Danmark pä 1640-talet, trots att vissa klagomål hördes. Däremot var situationen svårare under 1670-talets krig med förläggning av soldater, extra kontributioner, m.m. Restantierna, dvs. de obetalade skatterna, ökade i antal. Som regel slutade detta inte med domstolsförhandlingar utan med direkt pantning eller utmätning hos den som stod i skuld till kronan.' Helt annorlunda ställde sig saken i Östra Göinge härad under 1600-talets slut och, framför allt, under 1700-talets första årtionden. Ibland var det byar eller andra kollektiva grupper som stod till svars, varför det exakta antalet individer inte gått att fastställa. De siffror som redovisas frän såväl Östra Göinges som andra områdens saköreslängder är alltså minimital. Icke desto mindre steg antalet under enstaka är till närheten eller över 300. Sanktionerna mot de tredskande genomfördes »kampanjvis» och ofta mot stora grupper samtidigt. Detta gör att man måste studera en längre period, inte enstaka slumpmässigt valda är, för att kunna bedöma omfattningen av dessa brott vid domstolarna under en viss epok. Kulmen nåddes i Östra Göinge åren 1717— 1723 följd av mer sporadiska toppar pä 1730- och 1740-talen. Totalt åren 1688—1749 bestod den största enskilda kategorin (1.121 enskilda personer och 7 bvar) av demsomfälldes för att mte ha ställt upp med hällhästar vid skjutsfärder, antingen för enstaka resande eller för förbipasserade trupper. Därefter följer försummelser att hälla broar och vägar i gott skick (751 enskilda och 14 byar). Icke fullgjora leveranser och skiutsar för det krutbruk som fanns i häradet föranledde böter för 367 enskilda och 5 byar, medan återstoden (723 ' Folke Lindberg 1975, del 2, s. 211-218.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=