345 utomäktenskapliga relationer gick längst. I England, där den religiösa homogeniteten aldrig korn att bli lika stor som i Sverige, sköttes såväl lönskaläge (fornication) som hor (adultery) i första hand av kyrkan ensam, medan civila domstolar sällan beslutade omnågra egna sanktioner. I s.k. quarter sessions och assizes (de två vanligaste världsliga domstolarna) i Essex förekom till exempel endast 89 fall av sexuella överträdelser av totalt 8.557 brott. Dessutom tycktes domarna hela tiden vara mest intresserade av att fastställa faderskapet för att lösa frågan om barnets underhåll. När dödsstraff proklamerades för hor 1650, mötte det stort motstånd i domstolarna. Det kom till synes ytterst sällan att användas, och få fall dök över huvud taget upp till avgörande. Efter restaurationen 1660 avfördes hor på nytt från de civila domstolarnas dagordningar. Inbördeskriget hade givit ett dåligt exempel på vad som kunde hända, när man blandade ihop världsliga och religösa saker alltför mycket.Däremot komde världsliga domstolarna under betydligt längre tid att ägna sig åt kontrollen av sexualmoralen i de puritanskt färgade kolonierna i Nordamerika.'’-^ Ett förhållandevis stabilt politiskt och religiöst system, men där civila myndigheter och kyrka hade ömsesidiga behov av att stödja varandra, tycks vara den främsta förklaringen till att kontrollen kunde upprätthållas så kraftfullt och så länge i Sverige. Att det var på kyrkans initiativ som den fick den form den hade vid 1600-talets slut är helt klart. Dessförinnan hade den världsliga lokala rättvisan haft en mer pragmatisk syn på utomäktenskapliga förbindelser. Det var i första hand utomäktenskapliga barn med åtföljande ekonomiska problem, som motiverade ingripandet mot män som gjort ogifta kvinnor med barn. Följaktligen hette brottet också »mökränkning» och straffet var delvis restitutivt, dvs skadan skulle sonas med pengar till den kränkta kvinnan och hennes familj. En pragmatisk attityd gällde på sätt och vis även för hor. Medan dödsstraffet stadgades i flera förordningar på 1500-talet, tycks de lokala domstolarna ytterst sällan ha använt det, i synnerhet om den förfördelade mannen inte krävde det. Ty det var enbart gifta kvinnor som kunde avrättas, inte gifta män, när den andra parten i den olovliga förbindelsen var ogift. Detta lyckades kyrkan ändra under 1600-talet. När den mosaiska lagen infördes för hor 1608 kom båda könens brottslingar att drabbas av dödsstraff, även omdet sedan praktiskt taget alltid omvandlades till höga böter. Successivt under 1600-talet lyckades kyrkan även få igenomatt ogifta mödrar - för i praktiken gällde lagen enbart om ett barn fötts — skulle fällas såväl som den ogifte fadern. Mökränkningen omvandlades till lönskaläge och brottet var nu en synd mot Gud. I Norge kriminaliserades den kvinnliga parten något tidigare under samma århundrade, men där fortsatte man att döma både för mökränkning och för lösaktighet.Troligen välkomnades denna kontroll även av staten som ett James .Sharpe 1983, s. 57—61 oeh Appendix, tabell 19. David H. 1'lahertv 1971. Cj. S. Rowe 1991. Kan Telste 1991.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=