344 ha våldtagit en ogift kvinna och domen fastslogs av hovrätten. Drängen fick böta 33 riksdaler och 16 skilling. År 1802 behandlades fallet med Anders, en dräng frän Memmings härad, som anklagades för att ha försökt våldta Anna Cajsa, en piga, under en färd frän marknaden i Norrköping. Anders nekade till våldtäkt, men påstod att han frivilligt fått ligga med Anna Cajsa. Häradsrätten frikände i våldtäktsmälet, men beordrade Anders att ge Anna Cajsa de 4 riksdaler han erbjudit henne i kompensation, samt böta för lönskaläge. Hovrätten fastställde domen i våldtäktsmälet och kompensationen till Anna Cajsa, men underkände böterna för lönskaläge. Anna Cajsa hade förnekat att det någonsin ägt rum något samlag, och hovrätten trodde att detta hittats på av Anders, antingen för att försvara sig själv eller för att skada hennes rykte.Vanligtvis dömdes ju dessutom endast kvinnor som fött ett barn utom äktenskapet för lönskaläge, inte minst så sent somvid 1700-talets slut. Dessa exempel på våldtäkt och försök till våldtäkt i Östergötland visar de problem som målsägare, nämnd och domare stötte på. Först och främst var möjligheterna att skaffa fram bindande bevis ofta små, om den anklagade nekade. Fullbordad våldtäkt var ett allvarligt brott, somenligt lagen kunde leda till döden, och där straffet också exekverades i vissa fall under periodens förra del. Det är ett känt faktum att dödsstraff inte bara har en avskräckande effekt på potentiella gärningsmän, utan även på dem som kan vittna mot de som står anklagade, liksompå nämnd och domare. Omdet fanns tveksamheter blev alla mer benägna att frikänna. Indicier kunde till nöds godtas för att pressa framen fällande domför »försök till våldtäkt», men när den våldtagna blivit gravid v'ar detta inte en framkomligväg. Man fruktade naturligtvis också att enstaka kvinnor kunde använda våldtäktsanklagelser för att undvika skammen av en utomäktenskaplig graviditet, och när det handlade om kvinnor med ett redan skamfilat rvkte var domstolarna extra misstänksamma mot målsägarna. Kvinnans skydd mot fysiskt våld med sexuella motiv var svagt. Men detta betydde inte att myndigheterna på något sätt sympatiserade med våldtäktsmännen. Om man verkligen kunde bevisa vad som skett, blev straffen ofta hårda. Dag Lindströmrapporterar omett fall i Stockholm 1587, där domstolen uttalade sin avsky, men han ger också ett annat exempel, där man frikände en båtsman som påstods ha våldtagit en prostituerad. Man konstaterade att en en person somgav sig s)älv inte kunde tas med våld.'’' Sammanfattning och analys Det råder ingen tvekan omatt Sverige, åtminstone från mitten av 1600-talet till 1700-talets slut, var ett av de europeiska länder där den formella kontrollen av GHR 1798 och 1802. Eva Österberg och Dag Lindström 1988, s. 99-201. Dag Lindström 1988, s. 92-93. Eva Österberg 1983.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=