340 någon av de två förfördelade makarna gick till domstol. Initiativen tillhörde nu alltså helt de förfördelade makarna eller den ogifta modern, vilket innebar en fördel för kvinnorna. På 1890-talet visade det sig att domstolarna inte ens fällde samtliga personer i de fall lagen föreskrev.Åter gick praxis före lagen i mildrande riktning. Hor upphörde även formellt att vara ett brott i Sverige år 1937. Våldtäkt — ett ovanligt brott? Med tanke på de sociala och ekonomiska konsekvenserna av utomäktenskapliga förbindelser kan man undra varför så många kvinnor ändå tog denna risk under tidigare århundraden. Sexuell attraktion fanns rimligen där i vissa fall, men kan denna ha varit tillräckligt stark jämfört med de faror somhotade? Vid domstolarna hävdade många att de gett vika för männens böner sedan de senare lovat att gifta sig med dem. Föräktenskaplig konception accepterades som bekant i vissa delar av Sverige under förutsättning att de följdes av giftermål, när en graviditet konstaterats.^^ Några kvinnor kan medvetet ha använt graviditeter som ett medel för att få män att gifta sig med dem, men även här var riskerna för ett misslyckande så stora att det är svårt att tro att detta var vanligt. Vi har alltså anledning tro att det oftast var mannen somtog initiativ till utomäktenskapliga förbindelser, medan kvinnan så gott det gick försökte hålla honom tillbaka med varierande styrka och framgång. Därför är det intressant att se hur samhället försökte hantera våldtäkterna. Ett våldtäktsmål, det enda som återfunnits i genomgången av Linköpings och Gullbergs domböcker under 1600-talets början, avhandlades i Linköpings rådstuvurätt den 4 mars 1613. I detta fall fanns det ett vittne somsett en adelstjänare tvinga sig på en gift kvinna i snön utanför staden. Dessutom fanns det andra vittnen som kunde intyga att denne man måste vara den som stod anklagad. Eftersom hustrun stod fast vid sin anklagelse blev våldtäktsmannen dömd till döden. I marginalen antecknades »miste livet», vilket får tolkas så att straffet även gått i verkställelse. Våldtäkt, i synnerhet på en gift kvinna, ansågs i den mån det kunde bevisas vara ett mycket grovt brott.’' I saköreslängderna från våra fem undersökningsområden är detta brott ytterst sällsynt. Bara två fall rapporteras, båda i Linköping. Det första brottet begicks av en torpare 1723. Han kunde inte betala böterna utan fick avtjäna straffet med fängelse på vatten och bröd. Det andra fallet inträffade 1811, när en dräng fick böta 34 riksdaler, en betydande summa, som omvandlades till fängelse. Våldtäkt kunde emellertid leda till dödsstraff, vilket kan förklara de få fallen i saköreslängderna. Därför har även Göta hovrätts resolutioner kontrollerats för vissa perioder i Östergötland. Inte heller då blir emellertid domarna Ludvig Widell 1904. Ann-Sofie Kälvemark 1977. Dombok, LRR, 4 mars 1613.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=