339 varligt att man kunde frukta mened. Dahlberg (4) befanns skyldig på grund av övertygande vittnesmål och fick böta, medan skräddaren (5) skulle få svära sig fri, eftersom bevisen inte ansågs motsvara halvt bevis.Målet visar bland annat den tidens bevisteknik och svårigheterna att fälla män som nekade. Dessutom hade det kanske aldrig kommit upp ominte Brita Sophias man velat ta ut skilsmässa. Hennes äktenskap torde sedan länge ha befunnit sig i kris. Om den beskrivning stämmer, som dt')mstolen och dess vittnen ger av henne, var hon alkoholiserad med, i varje fall tillfällig, prostitution som binäring. Bland det fåtal gifta kvinnor vi har hittat i horsmål är personer i hennes sociala situation inte ovanliga. Även det andra exemplet från Säbrå 1823 avslöjar en kvinna i svåra sociala omständigheter. Anna Elisabeth var 28 år och gift med en sågverksarbetare. Hennes man var sedan länge på arbete på annan ort, och nu hade Anna Elisabeth fött ett barn. Först påstod hon att maken var far till barnet, men sedan man påpekat att konceptionen måste ha ägt rumi hans frånvaro, berättade hon att Erik, en gift man, hade haft samlag med henne ungefär vid den tiden i en lada på väg hem från Härnösand. På frågan huruvida Erik hade gett henne något underhåll för barnet svarade hon att hon fått 2 riksdaler och fyra lass ved. Eftersom Erik inte var närvarande uppsköts målet. Tio dagar senare togs det upp igen med Erik, 60 år, närvarande. Han förnekade allt ansvar och förklarade att han gett gåvorna för att hjälpa en granne i nöd, inte på grund av dåligt samvete. Eftersom man inte kunde få fram fler bevis, gick Erik fri, medan Anna Elisabeth fick böta 26 riksdaler och 32 skilling. Vid brist på pengar, vilket sannolikt förelåg, skulle böterna omvandlas till 20 dagars fängelse på vatten och bröd. Dessutom skulle hon betala 32 skilling till kyrkan eller arbeta av det enligt halva taxan för ett mansdagsverke. Domen sändes till hovrätten för fastställelse.-^"^ Anna Elisabeths ställning var svag i många avseenden. Hon hade redan tidigare barn, och det är inte säkert att hennes man kunde sända hem tillräckligt med pengar för deras uppehälle. Huruvida Erik var den skyldige eller ej vet vi inte, men frestelsen för kvinnor i hennes situation att ge favörer för gengåvor måste ha varit stor. När olyckan skett var hennes position också svag. Omhon saknade vittnen, blev det svårt att få mer hjälp av sin medbrottsling än hans samvete medgav. Med tanke på de höga böterna för dubbelt hor blev det ännu svårare att få honomatt bekänna faderskapet inför offentligheten. Den nya strafflagen 1866 fastslog att man endast skulle åtala personer för enkelt hor omden oskyldiga gifta parten hade stämt sin make eller maka för att få ut skilsmässa, och om äktenskapsbrottet ingick som skäl för skilsmässan. Åtal skedde också om en gift man stämts in och överbevisats vara far till en ogift mors barn. Om det handlade om dubbelt hor väcktes endast åtal om LRR, 5 november 1803. STL, 8 och 18 .ipril 1823.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=