335 Detta, snarare än en minskad respekt för edens vikt, är förmodligen den viktigaste förklaringen till männens försvinnande från lönskalägesmålen i saköreslängderna. Vi skall också se hur det gick till efter den lagändring 1810 som befriade kvinnorna från världsliga straff. Den 4 april 1823 befann sig pigan Stina från Våstanå bruk för andra gången i samma mål vid Såbrå tingsrätt. Hon ville ha ett underhåll från drängen Isak från byn Storsvedjan I närheten, eftersomhan var far till det barn hon nu fött, och somfortfarande levde. Isak kom med ett intyg från kyrkoherden att han undervisats omvikten av den ed han ville svåra. Hans religiösa kunskaper hade inte varit över sig goda, men han vidhöll sin rätt att få svåra eden. Dessutom ville han bevisa med vittnen att Stina hade umgåtts med ett flertal mån. Beviset visade sig vara att Stina sagt att en annan dräng legat hos henne flera gånger, men detta påstod Stina vara ett skämt. Hon bad, med tanke på Isaks dåliga kristendomskunskaper, att målet skulle uppskjutas ytterligare för eftertanke, vilket beviljades. Nästa gång det dök upp i domboken skedde det i form av ett Inkommet kontrakt, där det fastslogs att Isak gått med på att betala 10 riksdaler per år under tre års tid för barnet.-^' Hår visade domstolen att den var mycket intresserad av att finna en far till barnet. Prästerna hade säkerligen en avkylande inverkan på många fäder som stod I begrepp att begå mened, och domstolen visade tålamod, når det gällde att fastslå om kristendomsundervisningen fungerat. Trots att lagens beviskrav var så höga att det var näst intill omöjlig att överbevisa en nekande barnafar, fungerade rättvisan som ett avsevärt påtryckningsmedel tack vare rädslan för mened. Denna rädsla fanns bland många, vare sig det var Guds eller människornas fördömanden man fruktade mest. Äktenskapsbrottet under två sekel Dödsstraff för hor tvcks även efter 1608 i praktiken ytterst sällan ha tillämpats, 1 synnerhet när bara en av kontrahenterna var gift, eftersom hovrätterna eller kungen omvandlade det till böter. I drottning Kristinas så kallade straffordning 1653 avskaffades dödsstraffet helt för enkelt hor utomvid upprepade återfall. Tabell 2 visar att antalet hor Inte var särskilt många under den långa period som genomgången av saköreslångderna i de fem domstolsdistrikten täcker. Det är alltså meningslöst att studera tidsmässiga fluktuationer. VI kan nöja oss med att konstatera att målen förekom under hela perioden med ojämna mellanrum. I nästan samtliga fall handlade det omenkelt hor, dvs endast en av parterna var gift. Däremot kan andra intressanta fenomen utläsas ur tabellen. Bland de gifta 3: " STI,, 4 .ipnl ocli 24 november 182.^. C^m inget .tnn.it fr.img.ir, li.tr iippgittern.i om higstiftning och pr.ixis rör.inde horsbrott hämt.its Iran Nils St)ernberg 1929.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=