333 Proletarisering—migration—urbanisering har här nämnts som en av orsakerna såväl till ökningen av antalet utomäktenskapliga barn som till kontrollens försvagning under 1700-talets slut. Det bör dock understrykas att vi inte har att göra med dem som var allra mest geografiskt rörliga. Bland de män som döms uppges endast mellan 5 och 7 procent vara bosatta i andra områden än det egna domstolsdistriktet, och bland kvinnorna är samma andel 4-5 procent, oberoende av undersökningsområde. Lönskaläget var sällan en följd av ett rendezvous mellan tillfälligt passerande, men trots detta tycks de som var nyinflyttade till städerna och saknade sitt gamla sociala nätverk och dess informella sociala kontroll ha varit särskilt väl representerade bland dem som råkade illa ut. Lappflickan Cajsa Persdotter arbetade som piga i Härnösand, när hon blev med barn. Vid rättegången påstod hon att det var bodbetjänten Herman Gideon Höckert som gjort henne gravid, när de låg tillsammans en natt i hennes säng. Herman Gideon nekade och påstod dels att Gajsa var så ful att han inte ville ha något med henne att göra, dels att hon haft samlag med andra män. Vittnen inkallades, som hade sett dem tillsammans i sängen. Hans egna vittnen påstod att han varit så berusad att han kastat upp, och knappast varit kapabel till vad han anklagades för. Ett annat vittne kunde berätta att Gajsa legat tillsammans med en annan mansperscin vid ett annat tillfälle, men att Gajsa då varit fullt påklädd och inget oanständigt hade observerats. Ärendet uppsköts en vecka för hörande av fler vittnen, men dessa hade inget nytt att tillägga. Domen avkunnades en vecka senare, varvid bodbetjänten frikändes. Hans yrkande att Ga)sa skulle få böta för ogrundade anklagelser avvisades dock, »i ett sådant fall som detta». Kvinnans svårigheter att bevisa påståenden som mannen förnekade påverkade troligen domstolen när det gällde faderskapsmål. Hade kvinnorna riskerat sådana böter, skulle få ha velat ange fäderna."^ Samma år avhandlades i Härnösand ett fall, där både mannen och kvinnan nyligen flyttat m från landsbygden. Mats Olofsson från Ullånger och »kvinnspersonen» Maria l.arsdotter från Säbrå hade båda tjänat i en av rådmännens hus. Maria hade en gång tidigare straffats för lönskaläge. Eftersom Mats nekade, kallades bokhållaren Anders Edin in somvittne. Han hade sett att flera män besökt Maria medan hon bodde ensam i ett litet hus. En gång stängde Anders dörren från utsidan och såg sedan Mats fly ut genom fönstret. Hustru Marta Jansdotter sade att hon flera gånger sett Mats och Maria i samma säng, medan de tjänat tillsammans. Målet uppsköts femdagar, varvid fler vittnen inkallades. Åklagaren ansåg nu att det fanns så starka bevis, att Mats borde tvingas att svära sig fri. Därför uppsköts saken på nytt, så att kvrkoherden skulle kunna övertyga drängen om edens vikt ur religiös synpunkt. Efter en månad kom Mats tillbaks med ett sådant intyg från kyrkoherden. Stadsfiskalen fann intvget bekräfta att drängens kunskaper i kristendom var dåliga, varför det inte var HRR, 29 april, 6 m.ij och 16 maj 1771.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=