331 Diiigrarn 4. Andel med upprepat lönskaUige bland samtliga bötfällda bland män och kvinnor i olika omraden och under olika perioder. L 169D-1719 1720-59 1797-1809 G 1680-1719 1720-59 1760-1809 oG 1720-49 1770-79 1800-09 H 1690-1719 1720-59 1760-1809 S 1680-1719 1720-59 1760-1809 3 3 ] ] D ] ]Kvinnor Man [ J . 1 0 5 25 30 10 15 20 Källor: Saköreslängder, l.RR, HRR, HRG, STL och ÖHR. dubblerades för varje återfall, hade tfessa svårare än andra att betala, vilket också är en bidragande orsak till kvinnornas högre andel avtjänande. Den periodisering som gjorts har skett för att belysa det tidsmässiga mönster som framträder bland kvinnorna. Endast siffror för perioden före 1810 har tagits med, eftersom kvinnorna därefter inte var straffbara för första och andra resan lönskaläge. Andelen återfall kulminerar under perioden 1720—1760 i söder, medan den för Härnösands och Säbrås del är som störst under 1700-talets andra hälft. Dä proletariseringen kom tidigare i söder, skulle detta stödja tanken att det finns ett samband mellan utomäktenskapliga födslar och proletarisering. En kvinna stäm syndat flera gånger, löpte ofta risken av social och ekonomisk margmahsering, vilket inträffade oftare när kontrollsystemet var som starkast. Marginalisering indikerad av återfall blev mindre, när de utomäktenskapliga födslarna blev fler och när kontrollen försvagades. Det blev lättare för en ogift mor att gifta sig, när hennes »avvikelse» var vanligare. Det är troligen i de områden där avvikarna var få, och där kontrollen var hård, som vi oftast finner de kvinnor som fick det epitet, somJonas Frykman anger i titeln på sin bok »Horan i bondesamhället», och i första hand gällde det Jan Sundm 1990.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=