329 kortare tider. För dessa fungerade den sociala kontrollen sämre än hemma i byarna, ofta en förklaring till att de drabbades av oönskade graviditeter. Vi kan också spekulera i betydelsen av den uppenbara ökade stratifiering som skedde i städerna med en »elit» som fjärmade sig från det lägre borgerskåpet och tjänstefolket. Även detta kan ha försvårat en effektiv informell kontroll. Två kulturer kom med tiden att uppstå, där de besuttna stod för en striktare moral än de mindre besuttna, och där de obesuttna männens respekt för domstolarna kan ha försvagats. I södra Sverige satte landsbygdens proletarisering igång på allvar under 1700-talets slut, till exempel i Gullbergs härad. Däremot skedde den knappast i någon större grad förrän efter 1800 på många ställen i norr, till exempel i Säbrå tingslag. På båda ställena ökade antalet utomäktenskapliga födslar senare och blygsammare än i städerna. Såväl den informella somden formella kontrollen tycks ha fungerat längre i dessa landsbygdsområden och utan att omedelbart påverkas av att de obesuttna grupperna växte. När vi anger proletariseringen som en av förklaringarna till förändringar, utgår vi från att föräktenskapliga förbindelser framför allt ägde rum bland obesuttna. Det finns därför anledning att studera den sociala fördelningen i våra fem domstolsdistrikt (tabell 1). Omkring en tredjedel saknade titlar före 1790, vilket naturligtvis komplicerar analysen. För perioden efter 1789 är detta problem betydligt mindre. Vi bör också hålla i minnet att det inom gruppen »övriga obesuttna» döl)er sig en mycket stor mängd pigor, drängar, gesäller, m.fl. med liknande titlar, sominte alla förblev obesuttna hela livet. Däremot kan vi se, att de somvid domstolen dömdes för lönskaläge till övervägande delen antingen var unga eller obesuttna. I den mån det handlade om till exempel bönder, hantverksmästare eller personer från medelklassen döljer sig dessa i gruppen »utan titel» före 1790. Efter 1790 finns de besuttna fäderna säkerligen ofta bland dem som aldrig hamnade vid domstolen. De hade större möjligheter att ordna saken i tysthet. Bland mödrarna var andelen besuttna aldrig stor. Före Gustav III:s förordning 1778 gavs en stor del av kvinnorna förklenande titlar, till exempel »kona» (mest före 1720) eller »kvinnsperson». Det finns också resultat från 1800-talets mitt somantyder att de ogifta mödrarna var få bland de besuttnas döttrar.'^ Trots att böterna inte var omåttligt höga, tvangs många omvandla dem före 1780. Andelarna varierar vanligtvis mellan 10 och 30 procent för männen och mellan 10 och 45 procent för kvinnorna. Många som bötfälldes levde i små ekonomiska omständigheter, och kvinnorna, som endast skulle böta hälften mot männen, hade de knappaste villkoren. I Linköpings stad och Östra Göinge registrerades allra flest omvandlingar, vilket troligen har samband med proletansenngsgraden. Att männen i saköreslängderna hade avsevärt lägre andelar återfall än kvinJan Suiidin 199C, s. 267-273.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=