326 fet bibehölls för mödrar som hade tre eller fler födslar utom äktenskapet, dvs. för de obotfärdiga. Däremot bibehölls formellt böterna för alla män.^ Att vi därefter i några av undersökningsområdena finner ett stort antal kvinnor i saköreslängderna, beror på att domstolarna registrerade de böter, som kyrkan fortsatte att kräva ut. Alldeles uppenbart hade den världsliga rättvisan på nytt vid 1800-talets början, liksom200 år tidigare, blivit mindre intresserad av kampen mot svnden och mer intresserad av vem som skulle underhålla de utomäktenskapliga barnen, en far somtog på sig skulden eller fattigvården. Redan de medeltida landslagarna begränsade utomäktenskapliga barns arvsmöjligheter avsevärt. Vid 1600-talets början saknade utomäktenskapliga barn i stort sett arvsrätt, och det fanns inte heller några skrivna lagar, som garanterade deras uppehälle på annat sätt än att modern och hennes familj fick en tredjedel av böterna för mökränkning. Ibland kunde domstolen dessutom döma ut ett extra belopp för underhåll. Inte förrän 1697 kom den första förordningen, som uttryckligen gav barnet rätt till underhåll. I 1734 års lag fastslås att fadern skall betala bidrag för mat och uppfostran, vanligen beräknat till dess att barnet fyllt 15 år, men beloppen var naturligtvis låga. Dessa bestämmelser kom att gälla under den återstående delen av vår undersökningsperiod.Rolf Nvgrens granskning av lagstiftningen omoäkta barns arvsrätt visar hur även dessa lagar utgjort ett instrument för att begränsa andelen illegitima födslar av pragmatiska skäl." Enligt 1866 års strafflag, somi många stycken kodifierade en praxis somgällt innan, kunde enbart män åtalas för lönskaläge, och endast omde i ett civilt mål hade dömts att betala underhåll för barnet. I samtliga fall där männen gjorde upp 1 godo slapp de alltså böterna. Detta hade en omedelbar effekt på det årliga antalet dömda män. Medan denna siffra var 358 för hela Sverige år 1865 var den 232 år 1866, och redan 1870 hade den minskat till 71. Trenden fortsatte därefter, så att det årliga antalet 1901-04 endast var 6. Lagen hade i praktiken övergivits, och en samtida statistiker konstaterar att den inte heller var i samklang med moderna rättsbegrepp. Liksomflera gånger tidigare gick praxis före lagarnas formella förändringar. 12 Religiösa sanktioner Kyrkan tog redan på 1500-talet ut egna böter av båda könen för lönskaläge. Likaså bötfällde den för otidigt sängelag, dvs för barn som föddes för tidigt efter vigseln. Det främsta kyrkliga straffet var emellertid den uppenbara kyrkoKunglig förordning, IC.ipril 181C. '= Carl Delin 1908. " Rolf Nvgren 1991. Ludvig Widell 1904.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=