325 XI förordningar för flottan och armén, där det bestämdes, att kvinnor som begått lönskaläge med soldater och båtsmän skulle betala hälften så mycket som männen. I ett kungligt brev tdl hovrätterna 1694 bekräftades denna praxis ytterligare, och vi kan se i våra undersökningsområdens böteslängder att den tillämpades. Männen erlade 10 daler och kvinnorna 5 daler för första resan skaläge. Samtidigt blev det allt vanligare att de kyrkliga böterna för otidigt sängelag togs ut både av mannen och kvinnan. Detta infördes i 1686 års kyrkolag, och därmed hade syndabegreppet trängt in på ännu ett område.^ År 1723 fick prästerna i sina privilegier större befogenheter att hantera kyrkotukten, vilket även kom att påverka kontrollen av sexuellt beteende. I adelns privilegier stadgades att den skulle ha kronans andel i böterna för lönskalägen från sina egna underställda, vilket bör ha uppmuntrat till den övervakning som redan tidigare tycks ha varit effektiv. Särskilt prästerståndet drev en kampanj för stränga straff för lönskaläge inför 1734 års lag. Å andra sidan finner vi då domare somden kände juristen Petter Abrahamsson. Inspirerad av pietistiska idéer argumenterade han tvärtomför att kyrkan skulle förbjudas att ta ut särskilda böter. 1734 års lag blev en kodifiering av tidigare praxis. Begreppet »mökränkning» försvann, nu talades det enbart omlönskaläge, och böterna blev desamma som tidigare. Gustav III, somville minska antalet brott belagda med dödsstraff, intresserade sig även för de utomäktenskapliga mödrarna. År 1778 fick dessa rätten att föda »obemärkta», dvs. på annat ställe än i hemorten. Om de lämnade bort barnen, kunde de ange fäderna som okända. Det fastslogs också att dessa mödrar inte skulle ges förklenande titlar som »konan», »lösa kvinnan», »kvinnfolket», »kvinnspersonen» och dylikt i offentliga handlingar, till exempel domstolsprotokoll och kyrkböcker. Denna förordning och lindringen av straffen för hor, kallades av vissa präster för »horplakatet», och de kyrkliga reaktionerna visade att man från det hållet var motståndare till att kontrollen mildrades.''^ Det var ju ett faktum att den allmänna lagen från 1734 fortfarande var i kraft, men att dess användning försvårats. För de flesta fattiga kvinnor på landsbygden var kanske inte möjligheten till obemärkt födande särskilt stort i praktiken, men däremot kunde bättre bemedlat folks döttrar och eventuellt vissa andra i städerna dra nytta av den. Dessutombör man inte underskatta den signal förordningen gav till domstolarna, när det gällde deras nit att aktivt spåra brottslingarna. Det är ingen tvekan om att 1778 års beslut bland annat togs med hänsyn till mödrarna. Bland motiven nämndes dels att den hårda pressen på ogifta mödrar befordrade barnamord, dels att det var orättvist att straffa hårt, eftersom så många män ändå kom undan. Ytterligare ett formellt steg togs år 1810, då man avkriminaliserade kvinnors lönskaläge för första och andra resan, medan straf- ^ Arthur Thomson 1966, s. 60—63 och 68. ** Frik Anncrs 1965. lön-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=