319 områdenas saköreslängder, och kvinnorna fick alltid böta hälften så mycket som männen, dvs. 20 marker eller 5 daler.Kyrkans »syndabegrepp» hade därmed åstadkommit en straffskärpning av betydelse för könen i två viktiga avseenden. När det gällde det grövre brottet hor kommännen att få lika höga straff som kvinnorna, även i de fall när kvinnan varit ogift. För det lindrigare brottet lönskaläge kriminaliserades även kvinnorna. Att böterna var hälften så stora för kvinnorna berodde på hänsynstagande till deras betalningsförmåga. Man kan alltså säga att kyrkan genom att introducera syndabegreppet i formell mening skapade ett mer könsneutralt rättssystem. Mökränkning och lönskaläge i praxis Med de avbrott som betingas av att källorna inte finns, har de bevarade saköreslängdernas uppgifter ombestraffade lönskalägen registrerats från 1600-talets slut till 1839 för Linköping, Härnösand, Gullberg och Säbrå samt för Östra Göinge 1680—1749, 1770-79, 1800—09 och 1830—39. För de fyra första domstolsdistrikten har även antalet utomäktenskapligt födda barn beräknats via födelselängderna. Vi kan alltså med ganska stor precision se i vilken omfattning män respektive kvinnor bötfällts för sina brott, med reservation för att några barn fötts i andra områden än där brottet beivrats. Detta problem bör ha minskats på grund av migration ut och in mellan distrikten, och därför att huvudprincipen var att man skulle dömas där brottet begåtts. I praktiken ansågs brott föreligga om det lett till en graviditet. Det visar sig att domstolarna oftast behandlade målet först när barnet fötts, vilket gör att överensstämmelsen mellan saköreslängderna och födelseböckerna bör vara god. Detta är troligen en unik möjlighet att mäta rättssystemets vilja och förmåga att beivra brott under gången tid. »Mörkertalet», dvs. skillnaden mellan antalet begångna respektive av domstolen registrerade brott, kan alltså bestämmas med hjälp av födelseböckerna, och det är litet under 1600-talets slut och 1700-talets början i samtliga fyra domstolsdistrikt, när födelseböcker existerar. Det gäller för båda könen i Linköping fram till i varje fall 1730-talet, i Härnösand till ungefär samma tidpunkt, i Gullberg till 1750-talet och i Säbrå till 1770-talet. Antalet män är oftast något lägre än antalet kvinnor, vilket är att vänta, eftersom några män undkom på grund av att de flytt eller dött under tiden fram till rättegången. Dessutomkunde soldater under krigstid dömas vid speciellt inrättade militära domstolar, vilket till exempel förklarar varför männen är markant färre än kvinnorna i Östra Göinge härandsrätt under 1710-talet. Alldeles uppenbart har rättssystemet under denna tid haft såvälviljan som förmågan att bestraffa lönskaläge. När viljan fanns, är det inte förvånande att finna kvinnorna i längderna. Däremot är det slående att även männen, som ■* Domböcker ocb s.\ki>reslängder, HRCl, STL, I.RR, HRRoch ÖHR.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=