17 ningen, saköreslängdcn, skulle sända in till kammaren. Därmed börjar vi få serier av saköreslängder från olika delar av landet, vilka förvaras i de så kallade landskapshandlingarna vid riksarkivet.^ Vid sidan av domböcker och saköreslängder är naturligtvis lagarna de viktigaste källorna till rättssystemets sätt att arbeta. Även ompraxis varierade över tid och geografiskt område, fälldes de flesta domar på gruncival av lagarna. Vid 1600-talets början gällde Magnus Erikssons stadslag i stäcferna och Kristoffers av Bayern landslag, en lätt modifierad version av Magnus Erikssons landslag, på landsbygden. De saknade kyrkobalk, varför landskapslagarna i därvid tillämpliga delar oftast tycks ha fortsatt att gälla. Dessutomhade det tillkommit ett antal straffrättsliga stadgor, till exempel Erik XIV:s hovordning 1560 och patent om högmålssaker 1563, Johan III:s gårdsrätt, hertig Karls gårdsrätter 1574 och 1590, Karl IX:s straffordning 1611 och drottning Kristinas motsvårighet 1653. I den utgåva av landslagen som Karl IXlät publicera fanns även ett appendix med hänvisning till Mose lag för vissa brott som inte ansågs vara tillräckligt reglerade i den allmänna lagen. Via doktrinens utveckling^ och hovrätterna tillkomett växande antal prejudikat, som tillämpades på mål som hänsköts dit och med tiden även användes i underrätterna. Hovrätterna kom också att utfärda vissa riktlinjer som underrätterna skulle följa, till exempel hur man skulle förfara vid omvandlingen av böter som inte kunde drivas in. Slutligen fanns en rättskälla, som påverkat generationer av domare allt intill vår tid, de så kallade domarreglerna. Mest kända är Olaus Petri domarregler, vilka innehöll en mängd riktlinjer för domarens arbete. Där betonas bland annat oväld, att ingen skall fällas utan giltiga skäl, att tortyr endast får tillämpas i högmålsbrott, att straffen inte skall vara hårdare än nödvändigt och helst vara avsedda till brottslingens förbättring, osv. Den sistnämnda motiveringen för straffet är annars inte särskilt framträdande i de äldre lagarna.*^ Domböckerna är under 1600-talets början betydligt mer lakoniska än de kom att bli redan under seklets senare del. Det är inte heller helt klart att allt som behandlades komatt skrivas in i domböckerna. I vissa fall, till exempel i en del versioner av rådstuvurättens protokoll i Linköping, sades det uttryckligen att man endast noterat de viktigaste sakerna som timat. I denna undersökning har ingen källa använts som så uttryckligt markerat att det finns lakuner. Detta hindrar emellertid inte att något kan ha fallit bort. Mest troligt är att detta varit saker som protokollföraren ansett vara av underordnad betydelse. Små tvistigheter somslutat i en förlikning utan utmätta böter kan höra till denna kategori. *’ J. E. Almquist 1945, s. 8-27. J. E. Almquist 1946, s. 114-121. Kaarlo Ignatius 1934, s. 10551056. Gerhard Hafström 1969, s. 173. ^ Omutländskt inflytande på doktrinen se StigJägerskiöld 1963. ** Gustav Olin 1934, s. 808—809. Gerhard Hafström 1969. J. E. Almquist 1951. Göran Inger 1980, s. 66. 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=