313 DiagramJ. Social fördelning bland fällda för religionsbrott i Linköping 1690-1750 och 1797-1839, Härnösand 1690-1839, Gullbcrg 1680-1839, Säbra 1680-1839 och Östra Göinge 1770-79, 1800-09 och 1830-39. Grupper; M\1=Medelklass och mästare, Bö=bönder, ÄH=änkor och hustrur, OB=obesuttna, JP=juridiska personer dvs. mer än nio eller by fällda i grupp, UT=utan titel. r luT 3 0B rH Bo Källor- Sakiireslängder, l.RR, HRR, HRG, STL och ÖHR. Diagram 3 visar att den världsliga rättens ingripanden till religionens försvar i första hand riktade sig mot de obesuttna. Totalt var hälften eller fler obesuttna, utom i Säbrå, där å andra sidan den sociala strukturen var mer homogen och där även andelen som saknade titel var stor. Handelsmän, mästare och bönder råkade sällan illa ut. Att de obesuttna skulle vara svårast att kontrollera inom ramen för kyrkans egen tukt är ett rimligt antagande. Särskilt när lagen om sabbatsbrott kom till ökad användning under 1800-talets början är det i högsta grad tydligt. De största andelarna kvinnor bland dem som fälls för religiösa brott återfinns under 1600-talets slut och 1700-talet. Detta gäller även beträffande sabbatsbrott, vilket beror på att det då mer handlade om ett direkt straff, inte ett följdstraff för andra överträdelser. I jämförelse med sitt agrara omland tycks städerna ha haft större andelar kvinnor, vilket i första hand förklaras av att kvinnorna också var inblandade i fler fall av snatterier och ordningsbrott där. Även om det endast handlar om 16 fall totalt i samtliga områden, kan vi konstatera att kvinnorna var särskilt väl företrädda bland brott av vidskeplig natur, där de utg)orde omkring hälften. När det gällde försummelse av gudstjänst och husförhör finner vi 39 procent kvinnor i Linköping och en tredjedel kvinnor i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=