312 Diagram2. Antal tällda för sabbatsbrot: per årtionde i saköreslängderna för Linköping 1690-1750 och 1797—1839 (Lkp), Härnösand 1690-1839 (Hsd), Gullberg 1680—1839 (Gbg), Säbrå 1680-1839 (Sab) samt Östra Göinge 1770-79, 1800—09 och 1830—39 (OG) och i stämningslistorna för Linköping 1770—1799 (LkpS). Observera att skalan är logaritmisk. LkpS □G Sab Gbg Hsd Lkp 1680 1700 1720 1740 1760 1780 1800 1820 1840 DGcennium Källor-, Saköreslängder och stämningslistor, LRR, HRR, HRG, STL och ÖHR. tidens disciplinering av församlingsborna. Sammanfattningsvis kan man hävda att de flesta som fälldes under 1600-talets slut och 1700-talets förra hälft blev utsatta för en kampanj för närvaro vid gudstjänst och husförhör och för ett ordentligt uppträdande i samband med detta. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet handlade det om att bekämpa dans- och lekstugorna och kortspelet och, i första hand, att utnyttja lagen om sabbatsbrott för en allmän discipliering a\' uppträdandet under helgerna. Det senare var inte bara betingat av religiösa hänsyn, utan bör även ses som en allmän straffskärpnmg för vissa andra brott. Försummelse av gudstjänst och husförhör uppmärksammades under punktvisa kampanjer. Andelen mål där mer än en person fälls samtidigt är för Linköpings del 73 procent, medan samma andel för sabbatsbrott endast är 11 procent. Av naturliga skäl är det som regel (i hälften av fallen i samtliga domstolsdistrikt) mer än en person som fälls för kortspel eller ordnande av dans. Att vi över huvud taget finner att en enda person ibland fällts för dansandet, förklaras av att man ibland bara åtalade värden när »lekstugor» förekommit. Omkring en tiondel av de som fälldes för religionsbrott var icke bosatta inomdomstolens distrikt. De flesta av dessa hade gjort sig skyldiga till ordningsbrott under helgtid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=