302 protestantiska svenska kyrkan, ett medel att bestraffa avvikelser sominte heller den världsliga statsmakten fann önskvärda.*^ Det presbyterianska Skottland var förmodligen det land utanför Norden där kyrkotukten och centralmaktens stöd till de kyrkliga strävandena mest liknade svenska förhållanden. Från sockennivå och uppåt fanns det organ somdömde i frågor rörande kyrkotukten och de världsliga domstolarna agerade ofta för att stötta kyrkans hegemoni. I England fanns det visserligen kyrkliga organ av liknande slag, men på grund av den religiösa splittringen fick de aldrig samma stöd av den världsliga makten. Särskilt efter inbördeskriget vid 1600-talets mitt, som hade skrämt många för religiös inblandning i politiska frågor, kom den engelska kyrkotukten alltmer att utövas gentemot medlemmarna inom den egna församlingen, inte mot alla innevånare i socknen.’^ Under den första tiden i de puritanska samhällena i Norciamerika fanns också ett systemsom i mycket liknade det svenska. De världsliga domstolarna accepterade att de skulle vara ett stöd för kyrkan. Många konflikter kunde lösas inomden kyrkliga församlingens ram och domstolarna under koloniernas första tid karaktäriseras av en forskare snarast som en »back-up». De skulle ingripa när någon av parterna inte var mottaglig för kyrkans och lokalsamhällets moraliska påverkan, när det rådde religiös oenighet eller i ekonomiska tvister. Med tiden blev dock människorna allt mindre intresserade av att låta domstolarna avgöra frågor man betraktade som privata affärer, och därmed minskade antalet ingrepp från det världsliga svärdets sitfa i moralfrågor. Samtidigt fick domstolarna ta över alltmer av andra typer av konflikter som kyrkan inte längre kunde lösa, när dess auktoritet minskat." Medan i Spanien Inkvisitionen blev ett starkt formellt organ för kyrklig kontroll, saknade det religiöst mer splittrade Frankrike katolska kyrkliga domstolar på 1600-talet. Inte heller bestraffade staten överträdelser av rent religiös natur. Däremot spelade prästerna en viktig roll som medlare och som moraliska ledare på ett mer informellt plan. Även bikten gav tillfällen till moraliska diskussioner med syndarna. I protestantiska områden uppstod äldsteråd, med uppgift att disciplinera församlingsmedlemmar. Deras aktionsområde var i stort sett detsamma somde svenska sockenstämmornas och kyrkorådens. Inom ramen för kyrkotukten fanns en glidande skala av sanktioner. De mildare formerna tillämpades i enlighet med Matteus 18:15-17.'- När det handlade om smärre överträdelser kunde det räcka med att en granne talade privat med syndaren. Om inte detta hjälpte kunde prästen ingripa, och först när han misslyckats skulle man ta upp saken inför hela församlingen, dvs. i Sverige vid Marv Elizabeth Perrv" 1980, s. 5. Bartholomé Benassar 1979. Gustav Henningscn 1978 och 1986. Bruce Lenman 1982, s. 41-43. " William Nelson 1981, s. 26-46 och 75. D. T. Konig 1979, s. Xll-XIIl. 92-99 och 130-133. David Flaherty 1967. ’’ Bruce Lenman 1982, s. 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=