301 överträdelse, men oftast sköttes anmälningarna av sexmän och speciella byvakter, vilka utsetts på sockenstämman. Inte sällan var en eller flera medlemmar av kyrkorådet även nämndemän, vilket stärkte banden mellan den andliga och den världsliga kontrollen av moraliska frågor. Precis somifråga omvärldsliga domstolar var man beroende av grannarnas medverkan för att kyrkotukten skulle fungera. Trots att protokollen inte fördes med samma noggrannhet och regelbundenhet som vid tingen, är det slående i vilken grad socknens människor agerade angivare. Tdl en del måste detta förklaras med att man i många fall ansåg att kyrkotukten bidrog till att skapa ett lugnare samhälle. Kyrkans disciplinering av människorna rymde naturligtvis ofta repressiva drag, men familjegräl, slagsmål utanför kyrkan, alltför flagranta fyllerier och liknande saker var knappast heller önskade av innevånarna i socknen. Kyrkotukten bestod dels av en kärna av förseelser som beivrades hela tiden och överallt, dels av det som sockenorganen mer självpåtaget ägnade sig åt i vissa områden och under vissa perioder. Till kärnan hörde frånvaro från högmässan, nattvarden och husförhören. Som regel bestraffades den första överträdelsen milt men bestämt inomkyrkotuktens ram, medan obotfärdiga sändes till världsliga domstolar. Sabbatsbrott, dvs. arbete och fylleri under helgen ingick också i den centrala kyrkotukten tillsammans med svärjande. I praktiken ägnade sig kyrkan också i hög grad åt att försöka upprätthålla friden mellan tvistande grannar och inomfamil)en. Någon gång då och då tog man upp snatterier, trätor, slagsmål och andra smärre överträdelser, som enligt lagen hörde till världslig rätt. Kungen var mån omatt understryka att intrång på de världsliga domstolarnas område egentligen inte fick ske, men såg i praktiken uppenbarligen mellan fingrarna, när saken var av mindre viktig natur. Kanske uppskattade man till och med att tingen och rådstuvurätterna avlastades en del besvär. Detta skedde till synes oftare på landsbygden, troligen beroende på att det där var mer praktiskt att lösa en del saker inom socknen, medan man i staden hade nära till rådhuset. Håller man sig enbart till de världsliga domstolarna kan jämförelser mellan stad och landsbygd halta på grund av denna skiftande praxis.^ I andra länder var det mindre vanligt att världsliga domstolar i så hög grad befattade sig med rent religiösa överträdelser. Däremot utvecklades en kyrkotukt i de protestantiska länderna med många likheter med den svenska och i katolska länder kom Inkvisitionen att spela en liknande roll, dock med betydligt större maktbefogenheter. Även om gränsen inte var knivskarp, var den största skillnaden mellan den protestantiska kyrkotukten och den katolska inkvisitionen att den förra i första hand intresserade sig för det yttre beteendet, medan Inkvisitionen främst ägnade sig åt människornas trosfrågor och tankar. 1'örutom att tjäna sina egna svften var Inkvisitionen, på samma sätt som den ^ |.in Sundln 19S2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=