297 stått. Det kan naturligtvis vara en händelse att de geografiska mönstren i stort sammanfaller med katolska respektive protestantiska områden. Det verkar säkerställt att man i protestantiska områden i ännu högre grad varit intresserad av att kontrollera människornas yttre beteende och i mindre grad deras inre själsliv. Redan det källmaterial som kvarlämnats av den katolska inkvisitionen respektive av de protestantiska äldsteråden och kyrkostämmorna bär vittne om denna skillnad. Kanske har detta medverkat till att det fysiska våldet och ett »affekterat» beteende till slut kom att hämmas mer och framför allt tidigare i den protestantiska kultur somSverige tillhör än i det katolska medelhavsområdet. Omdetta i sin tur betytt att självmorden blivit flera än i katolska områden, är det svårare att ta ställning till. Därmed återstår endast att kommentera den förändring vi kunnat konstatera beträffande den kvinnliga andelen av konflikterna. Andelen kvinnor var alltså mycket liten under 1500-talets senare del och under 1600-talets början, varefter den steg under 1700-talet för att åter minska under 1800-talets början. Det blir anledning att återkomma till den kvinnliga kriminaliteten, när även andra brottstyper analyserats, men redan nu kan vi konstatera att utvecklingen utan tvekan på något sätt haft att göra med kvinnorollen under olika århundraden. Vi har sett att kvinnan till en början spelade en underordnad roll vid domstolarna. Många gånger var det maken eller fadern som svarade för hennes handlingar vid ting och rådstuga. Under 1600-talet erkändes kvinnan mer som ett rättsligt handlande subjekt, vilket blancf annat innebar att hon till slut även formellt accepterades som ett fullvärdigt vittne vid århundradets slut, även om hon i praktiken redan dessförinnan fått vara »edgärdsman» för vänner av samma kön. Måhända var det en expansion av kvinnornas sociala roller somgjorde att de under 1600-talet kom att bli inblandade i fler av de fysiska, och framför allt verbala, konflikter som registrerades vid domstolarna. Särskilt stor var deras representation i städerna, en miljö som har ansetts ge kvinnorna mer aktiva roller. Veli Verkko, som studerat mord och dråp, fann att kvinnornas deltagande i denna typ av brott varit mer stabil, medan männens siffror fluktuerade.^^ Även för konflikter med mindre fatal utgång tycks detta stämma delvis, men det kan inte förklara hela skillnaden i kvinnlig andel mellan olika tidsperioder i vår undersökning. I förhållande till folkmängden minskade faktiskt kvinnornas deltagande kontinuerligt i konflikt- och ordningsbrott från 1600-talets mitt till 1800-talets början i våra undersökningsområden. Redan under senare delen av 1600-talet pekar tecken på att kampanjen för att begränsa kvinnans samhälleliga roll hade intensifierats. Somett marginellt, men illustrativt, fall kan nämnas en förordning 1758, som uteslöt borgaränkor från att delta i städernas borgmästarval.^'^ Om man i allmänhet under 1700-talet Vcli Verkko 1946. s. Folke Lindberg 1973, del 2, s. 269.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=