292 skildring av kriminaliteten i Paris under 1800-talets förra hälft.'' Begreppet »kriminell klass» innebär att en relativt stor grupp människor kommit att omfatta en till officiella rättsbegrepp antagonistisk moral, där stölder och andra lagbrott inte uppfattades somfel. Medlemmarna av denna klass - eller »subkultur» med ett modernt uttryck— ägnade sig följaktligen mer eller mindre på heltid åt kriminalitet, och deras verksamhet förklarar merparten av brottsligheten. I engelsk forskning företräds teorin framför allt av J. J. Tobias, somavvisar alla försök att på statistisk väg försöka beskriva kriminalitetsutvecklingen. I stället vänder han sig till samtidens kommentatorer, och där återfinner han bilden av den kriminella klassen.'’- Som beskrivning av verkligheten har teorin om en kriminell klass utsatts för förödande kritik. Visserligen kunde man i stora städer återfinna mindre grupper av återfallsförbrytare och »kriminell professionalism», och till och med i mindre städer fanns en och annan individ eller familj med ett belastat brottsregister.Dessa grupper var dock alltför små och oorganiserade för att förtjäna namnet »klass». Till yttermera visso berättar domstolsprotokollen oftast om relativt oöverlagda lagöverträdelser av enskilda individer. I den mån man skall sätta en stämpel på några av de mest aktiva lagöverträdarna torde begreppet »trasproletariat» — eller med en modern term »utslagna» — ligga närmare sanningen. Däremot är det naturligtvis intressant att konstatera att det under 1800-talets början hos samhällets mer etablerade utvecklats en stereotyp bild av en växande grupp av samhällsfarliga individer, en bild somäven förekom bland svenska representanter för makteliten.'’"^ Denna uppfattning komi hög grad att styra myndigheternas syn på kontrollbehov och reaktioner gentemot lagöverträdare. I en tolkning av utvecklingen av konflikt- och ordningsbrottens registrerade nivåer i Sverige från 1600-talets början till 1800-talets mitt finns det många skäl för att utgå ifrån Dirk Blasius tonvikt på de sociala och demografiska faktorerna och deras samband med politiska förhållanden. Vi har, till att börja med, ingen anledning att betvivla att det grövre våldet var vanligare i stora delar av Sverige under 1500-talet och 1600-talet än det komatt bli under 1700-talet. En av orsakerna till detta är förmodligen avsaknaden av ett modernt sofistikerat offentligt system för konfliktlösning. Över huvud taget spelade den personliga äran en så stor roll att man ofta fann sig föranlåten att försvara den med alla till buds stående medel, inklusive fysiskt våld. Att bli anklagad för oärlighet eller feghet utan att på något sätt reagera, kunde indikera att anklagelsen hade något fog för sig, och detta kunde i sin tur få negativa konsekvenser för den sociala positionen. När samhället successivt utvecklade andra medel för reglering av Louise Chevalier 1958. ’’’ J. J. Tobias 1967. Se bl.a. Clive F.msley 1987, s. 71. Clive Emsley 1987, s. 48 it. Birgit Petersson 1983, s. 16 If. Louise Chevalier 1958.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=