289 rade försök från statsmakten — åtminstone för en tid — har ökat snarare än minskat de registrerade konfliktbrotten. Detta gäller till exempel när den svenska statsmakten fysiskt började penetrera den forna gränsbygden i norra Skåne på 1600-talets slut."*^ Likaså har forskare spekulerat i att de högre siffrorna i England under 1700-talets första decennier kan sättas i samband med en whigregim, som var i färd att etablera sin politiska hegemoni i landet.Detta skulle på det lokala planet ha resulterat i »provoked violence». Slutligen bör det också påpekats att disciphnenngsmodellen lider av en viss vaghet när det gäller förändringens kronologi. Fortfarande på 1800-talets början förekom det trots allt en hel del fysiskt våld såväl i Sverige som i England och fortfarande var trots allt ett antal personer från de högre samhällsskikten involverade på ett mindre hedrande sätt i dessa händelser. Hur mäter man med andra ord utvecklingens gång och när skall den - åtminstone väsentligen - anses vara avslutad? Mycket talar för att Elias’ modell bör kopplas till ett socialhistoriskt influerat perspektiv av den typ som representeras av Dirk Blasius."*^ Denne, som främst utnyttjat Preussen som studieobjekt, fastslår att det mest signifikanta socialhistoriska fenomenet före industrialiseringen under 1800-talets andra hälft var den enorma befolkningstillväxten. Denna skapade ett socialt konfliktämne, vilket i sin tur resulterade i en »samhällelig klimatförändring». Tidigast - och främst - visade sig denna i städerna, där informella beroendeförhållanden av patriarkal natur upplöstes. Där fanns inte längre de repressiva och restitutiva medel, somgodsägaren kunnat använda för att tvinga de obesuttna till hörsamhet. Städernas nya underklass blev mindre beroende av sina herrar, men även mindre ekonomiskt säker för sitt uppehälle. Av denna anledning skärptes den arbetande befolkningens medvetande omde samhälleliga motsättningarna. På samma sätt somDouglas Hay gjort för 1700-talets England"*^ fastslår Dirk Blasius att de ledande samhällskikten i Preussen använde straffrätten för att säkra sin hegemoni. Bland annat visade sig detta i en tidsmäsig korrelation mellan landets väg mot kapitalismi början på 1800-talet och nya lagar somsäkrade den privata besittningrätten, till exempel mot vedstölder, och som skulle skapa effektivare kontroll av uppbörden av skatter och tullar. Tillväxten av den registrerade kriminaliteten i Preussen under 1800-talets förra hälft berodde därför till en viss del på tillkomsten av dessa nya lagar, som kriminaliserade handlingar vilka enligt tidigare sedvanerätt varit tillåtna. Dessutom berodde den till en del på att den fysiska kontrollen byggdes ut i formav ett mer modernt polisväsende. Överheten skvmitade en nv tid och försökte upprätthålla den sociala kontrollen genom att återuppliva gamla strategier, bland annat via ett rep res s1 %• t rä11ss Vstem. ■*' Se J.in Siindin 1986, v.iri ä\ en reterer.is till I-v.t Österbergs tteli l .irs-Olot l .irssons iinilersokningar. J. M. He.tttie 1974, s. 70-71. Dirk Bl.isius 1978. Dougl.is H.iy 197.S. 19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=