288 resultat av intresse för vår undersökning. Under 1800-talets förra hälft ökade antalet konflikt- och ordningsbrott, varefter i varje fall våldsbrotten sedan minskade. Man kan även i Preussen se att antalet domar för våld eller trots mot ämbetsmän steg under 1800-talets början."*- I två andra länder i Västeuropa finner vi alltså att utvecklingen åtminstone i vissa delar tycks ha liknat den svenska, vilket leder tanken till att de bakomliggande faktorerna kan vara artade. Hur skall man då på ett tillfredsställande sätt förklara vittnesbörden i det svenska domstolsmaterialet från 1600-talets början till 1800-talets mitt? Det gemensamma för den kategori somhär har studerats - konflikt- och ordningsbrott — är att de avslöjar aggressiva reaktioner mot privatpersoner eller representanter för överheten, eller beteenden, somvi ofta finner i samband med sådana reaktioner, framför allt fylleri och andra mot ordningen störande handlingar. En av de v^anligast förekommande teorierna, som redan presenterats, är Norbert Elias’ modell av en tid där de enskilda människornas till en början odisciplinerade beteende följts av en period där våld och andra aggressioner som regel inte utövas av privatpersoner i deras vardagliga umgänge. Staten har både aktivt verkat för en sådan utveckling och monopoliserat det fysiska våldet, till exempel i form av militär makt och rättsliga sanktioner. Utvecklingen har ofta börjat i centrala områden, där statsmakten snabbast kunnat etablera sitt välde, för att senare nå mer perifera delar. Den har först kommit att omfatta samhällets högre sociala skikt, för att slutligen tränga ned till allmogen. Modellen kan anpassas såväl på mord, dråp och slagsmål som på fyllerier på allmän plats, offentliga verbala utbrott eller användandet av svordomar. Tidsmässigt har processen ägt rumfrån medeltidens slut framtill en relativt obestämd slutpunkt, kanske vid 1600-talets slut kanske betvdligt senare. Reslutat som presenterats i denna undersökning antvder att Elias’ modell inte är helt ointressant. Framför allt det grövre fysiska våldet personer emellan tycks ha varit betydligt vanligare under 1600-talet än 250 år senare, såväl i Sverige som i många andra länder. Likaså tycks det av domstolsprotokollen att döma ha varit i städernas medelklass som denna disciplinering tidigast fick fäste, medan lägre samhällsklasser och landsbygdens befolkning längre behöll ett mer traditionellt beteendemönster. Icke desto mindre finns det ett antal frågor, som modellen har svårt att ge oss svar på. För det första tycks utvecklingen inte ha gått så lineärt som man skulle ha förväntat sig. Medan större delen av 1700-talet präglades av en låg frekvens registrerade konfliktbrott såväl i England som i Sverige, steg temperaturen av allt att döma under ett antal decennier från samma århundrades slut. Tanken att den registrerade våldskriminaliteten alltid skulle sjunka först i staternas mer centralt belägna områden stöds inte entydigt av forskningen, vilket redan har påpekats. Det finns också resultat som tyder på att intensifieDirk Bl.isius 197S, s. 30-32. lik-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=