RB 47

287 även bland de mer »kvinnliga» trätorna, liksomi slagsmål av lindrigare art. Ser man i stället till antalet fällda kvinnor i relation till deras numerär i befolkningen, framgår det att siffrorna sjönk ganska kontinuerligt från 1600-talets slut till 1800-talets början. Kvinnor förekom slutligen oftare som kärande än somsvarande i konflikter, och detta mönster förändrades inte över tid. Privatpersonernas roll som kärande hade tonats ned under 1800-talets första decennier jämfört med 200 år tidigare. Nu leddes åtalen oftast av stadsfiskalen, eller någon annan myndighetsperson, medan offren under 1600-talets förra hälft s)älva fick föra sin talan. Detta innebar dock inte att den »civilrättsliga» karaktären försvunnit från vissa kategorier av mål. I fall av lindrig misshandel och trätor förekom det fortfarande i en betydande minoritet av målen att en privatperson kärade ensam utan observerbart ingripande från en offentlig åklagares sida. Stämningslistorna från 1700-talets slut och 1800-talets allra första år i Linköping avslöjar också att mål somväckts kuncfe läggas ned, sedan parterna förlikts utan formell rättegång. Inga tillförlitliga siffror beträffande det lindrigare våldet föreligger från England för en så lång tidsperiod, framför allt beroende på att det komplicerade engelska domstolssystemet med assizes^ quarter sessions, petty sessions, summary jurisdiction, etc. gör det svårt att bilda pålitliga statistiska serier. Under 1800-talets senare hälft avtog antalet vålcisbrott i England på samma sätt som skett i Sverige.'^ Redan på 1600-talet kunde man i England konstatera att medelklassens andel bland dem som fälldes för våldsbrott minskade, vilket alltså liknar en utveckling som kan ses tydligt i Sverige först under 1800-talets början.Våld och motstånd mot ämbetsmän i tjänsteutövning förekom oftare under 1800-talet än tidigare i England, vilket alltså har en parallell i de svenska resultaten. Till trots av en ökad inblandning från i första hand polisens sida, innebar det engelska processvstemet att privata kärande dominerade i de flesta typer av kriminalmål, inklusive våldsbrott, ända till 1800-talets senare Liksomi Sverige förekomdet därför av naturliga skäl relativt mångafall av förlikning innan den slutliga domen hunnit fällas. Ordningsbrott utan en drabbad enskild person, till exempel fyllerier och allmänt störande av ordningen, påtalades naturligtvis i England liksomi Sverige somregel på initiativ av myndighetspersoner, oftast stadsvakter eller polismän.En forskare anser sig också ha funnit ett betydande tidssamband mellan antalet upplopp (»riots») och vanliga personella konflikter (»common assaults») i England under 1660-talet till 1800talets början.'” Även från Preussen, den största enskilda staten i Tyskland, rapporteras hälft.^^ .■^7 V. A. C. Gatrell 1980, s. 282. James Sliarpe 1984, s. 99. J. M. Beattie 198(i, s. .^42. Clive Emsley 1987, s. 141. ■" j. M. Beattie 1974, s. 67-70.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=