285 0,9 »homicides» per 100.000 åren 1780—1802.’’ I England har debatten under de senaste åren framför allt förts i tidskriften Past and Present med ibland ganska animerade inslag. Lawrence Stone hävdade att siffrorna med all tydlighet visar att det förekommit en nedgång av det grövsta våldet från medeltiden till vår egen tid, en utveckling han sätter i samband med en modernisering av samhället.” Hans ståndpunkt ifrågasattes av James Sharpe som, utan att helt ifrågasätta möjligheten av en utveckling som Stones antyder, mer pekar på hur siffrorna fluktuerat och de källkritiska problem som Stones ansågs ha ägnat alltför liten uppmärksamhet.” Kritiken mot Lawrence Stone när det gäller metodologiska brister upprepas av den senaste debattdeltagaren J. C. Cockburn, som även är kritisk mot Stones’ »monokausala» moderniseringsteori. Själv analyserar Cockburn grevskapet Kent från 1500-talets senare del till 1980.” Han pekar bland annat på att de demografiska måtten är osäkra, att medicinska framsteg numera räddar många fler våldsoffer till livet, och att det under tidigare århundraden förekommit vissa »juridiska egendomligheter». Sammantaget menar han att detta gör att de officiella siffrorna förmodligen överskattar minskningen över tid. De officiella siffrorna går från ett högsta tal på cirka 6 fall per år och 100.000 innevånare under 1580-talet till mindre än ett fall 1980. Den avgörande sänkningen inträffade i Kent mellan 1680-talet (cirka 5 fall) och 1720-talet (2,4 fall) och därefter minskade siffran långsamt till 1,5 under det tidiga 1800-talet och 0,3 på 1950talet. Under de senaste decennierna har antalet fall på nytt fördubblats, ehuru på en betydligt lägre nivå än under tidigare århundraden. Icke desto mindre tycks Cockburn vara villig att godta att antalet mord och dråp minskat, om än med en svårbestämbar faktor, från 1600-talet till idag. De svenska rikssiffrorna tycks stämma ganska väl med Cockburns resultat från Kent. Även i Sverige sjönk siffrorna ytterligare under den senare delen av 1700talet, så att de tidvis endast var cirka 0,6 per 100.000 innevånare. Lrån och med 1800-talets början steg de igen till ett maximum på 1,7 per 100.000 åren 1841— 45 och ett stycke in på 1900-talet hade de åter nått samma låga nivå som under senare delen av 1700-talet. Aven i delar av Linland ökade morden och dråpen i antal under slutet av 1700-talet och 1800-talets början. För Sydösterbotten redovisas till exempel cirka 10 per 100.000 och i ett prosten till och med 15 per 100.000 innevånare och år. Dessa siffror är rekordhöga för 1800-talets Skandinavien. Andra grövre våldsbrott tycks också ha minskat, i varje fall de som omfattade användandet av vapen. Den ökning av det grövre våldet vi funnit i våra j. M. BcMttie 1986, s. 107-1 12. " I ..iwrcncc Stone 19S.t. J.tmes Sh.trpe 1985 och l..t\vrcnee Stone 1985 (genmlile). j. S. Coekburn 1991. Hanns von Hofer 1985, s. 1 : 8 oeh 2:9. Heikki Ylik.tnga.s 1985, s. 20-23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=