283 Dicirik Gabriel Björn, som av vissa ansågs vara en av inspiratörerna till upploppen i Linköping. Boktryckare Björn hade ett förflutet som skådespelare i Gustav III:s Stockholm, innan han slog sig ned och gav ut Linköpings Bladet och tryckte böcker och småskrifter i Linköping. Det var bekant, bland annat via hans tidning, att han hyste sympatier för franska revolutionen. Hans skriverier ansågs ha medverkat till att sprida farliga ideer av ciet slag som generalmajoren Wrede åsyftade i sitt upprop till stadens innevånare. Björn hade också funnits med på källaren under de diskussioner somföregick de mer aktiva delarna av händelseförloppet, men han försvarade sig skickligt och slapp undan en fällande dom. Däremot var hans sociala och ekonomiska situation i staden undergrävd efter detta, och han tvangs sälja ut boktryckeriet och flytta.Att myndigheterna sökte förklaringen till upploppen i den växande tidningspressens »uppviglantie» verksamhet är vid denna tid inte unikt. Domen mot Crusenstolpe och händelserna i samband med detta i Stockholm 1838 är förmodligen det mest välbekanta fallet. Ett annat exempel finner vi revolutionsåret 1848 i Eskilstuna, där en »redaktör Larsson» misstänktes ligga bakom en av de många oroligheterna under 1800-talets första hälft i denna stad.-^' Domarna blev ofta hårda mot såväl dessa skribenter som mot ledarna för upploppen, när man ansåg sig ha bevisat deras skuld. Brännvinsupploppet i Linköping var, som synes, inte ett isolerat fenomen. Det förekom under denna tid liknande oroligheter på andra håll. Bakgrunden var inte heller begränsad till en tillfällig uppgång av brännvinspriserna. I stället måste det ses som ett utslag av spänningar, som rådde mellan en mindre grupp välbärgade borgare som erövrat merparten av cien ekonomiska och politiska makten och majoriteten av borgerskapet, företrädesvis hantverksmästarna och deras medhjälpare, som gått sämre tider till mötes såväl ekonomiskt som politiskt. Under hela 1700-talet kan man se att sådana motsättningar fanns i staden. Yrkestitlarna bland dem som kom att fällas och hos andra som figurerade i rättsprotokollen visar var de missnöjda stod att finna. Händelsen var för samtidens linköpingsbor väl så dramatiskt, ehuru i eftervärldens nationella historia enbart en av ett antal incidenter vid denna tid. Som sådan illustrerar den såväl det sociala missnöje som råcide bland de grupper som utvecklingen satte på undantag somöverhetens rädsla för inflytandet från händelser ute i Europa. Som ett led i sitt törsv.tr Ktt boktryckare Björn utge rättegangsprotokollen pa eget törlag .tr 1800: Protocoller hållne wid Linköpings Rådstutwu=Rätt . . . Tryckte och uplagde af D. G. Björn, Linköping 1800. Se även jon Villskog 1956 och Björn Helmfrid, Brännvinsupproret 1800. Odaterad. ” Lars Magnusson 1988, s. 11-19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=