282 nöjda till rätta understödda av stadsvakten. Med tiden blev förhandlingarna också våldsamma och hos bryggarålderman Arvid Adam Dedering tilltvang man sig brännvin och bröd. Bryggare Gråsten, som påträffades igen senare, misshandlades. Dagarna efter fortsatte oroligheterna och landshövdingen tillkallades. Den 4 januari tågade 335 livgrenadjärer iväg från Linköping till Norrköping för att kväsa de upproriska och det är ungefär vid denna tidpunkt somsinnena hettade till på Stadskällaren i Linköping. Där beslutade man att sända en delegation till stadens äldste för att begära en sänkning av brännvinspriset på samma sätt som skett i Norrköping. När man inte lyckades hitta igen demman ville träffa, fortsattes samtalet på Stadskällaren. Mot kvällen tog bleckslagare J. E. Ekroth ledningen. Rutorna till källaren slogs sönder, varefter man begav sig ned mc)t bränneriet på andra sidan Stångån. Där bröt sig massan in och kastade två hattar till pannorna i ån. Under tiden hade myndigheterna lyckats samla sig. Borgmästaren höll ett lugnande tal och man lyckades till och med arrestera målarlärlingen Anders Blomqvist och bleckslagare Ekroth. Den 5 januari, en söndag, samlades magistraten efter högmässan. Vid mötet infann sig emellertid även andra medlemmar av borgerskapet, som krävde att de två arrestanterna skulle friges och att brännvinspriset skulle sänkas, krav som magistraten av ren rädsla fann sig föranlåten att gå med på. Därmed äterställdes lugnet, men överheten var inte alls nöjd med sakernas läge. Generalmajor Fabian Wrede, som under söndagen återställt orciningen i Norrköping, infann sig redan måndagen den 6 januari till Linköping med ett hundratal man. I en kungörelse i Linköpings Bladet meddelade han att man redan fått bukt med upploppen i Norrköping. »Viljen I bereda våldets och självrättens tvggellösa välde? Månne en flitig läsning av franska våldsamheterna kunnat giva Eder lust av dem att börja efterfölja? Varen försäkrade, att Konungens trogna betsmän även läst dessa avskyvärda berättelser, men — för att lära sättet att bemöta dem», varnade baron Wrede. Efterspelet skedde vid rannsakningar av rådstuvurätterna och i slutliga domar av hovrätten. I Norrköping dömdes tre arbetare vid Holmens bruk och en tröjvävare till döden, medan ytterligare 43 skulle undergå spöslitning eller fängelse vid vatten och bröd. Kungen benådade därefter de dödsdömda till 40 par spö och livstids arbete i Karlskrona. 1 Linköping dömdes bleckslagare Ekeroth att halshuggas och drängen Nils Johansson, som tagit några saker från bränneriet, skulle hängas enligt tjuvrätt. Bland övriga som dömdes till spöstraff eller fängelse fanns en snörmakare, en skorstensfejare, en smed, två gesäller, en rekryt, fvra lärgossar, tre bryggare, en perukmakare, en garvare, tre skomakare, en karduansmakare, en hattmakare, en sämskmakare, en krukmakare och en bokbindare. Självaste stadsfiskalen Garl Gustaf Zander skulle böta 25 riksdaler för att han suttit på Stadskällaren och druckit och spelat tärning utan att ingripa under oroligheternas inledningsskede. Däremot gick det inte att fälla boktryckaren am-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=