281 under de sista årtiondena jämfört med tidigare. Under 1600- och 1700-talen handlade det som regel om försvårande omständigheter, till exempel fylleri under gudstjänst. Däremot har vi ju sett att antalet beivrade fall av fyllerier ökade mycket kraftigt. Precis som i 1600-talets Linköping och Gullberg var kvinnornas andel större än männens bland demsom avtjänat sina straff med kroppsplikt eller fängelse i stället för böter. Skillnaderna är inte alltid stora mellan könen, men de finns genomgående oavsett kategori av förseelse. Att siffrorna i diagram 17 endast avser perioden före 1790, beror på att saköreslängderna, somtidigare påpekats, därefter alltmer sällan låter oss veta på vilket sätt straffet verkställts. De allra högsta andelarna avtjänade straff har inte helt oväntat kvinnor som begått grövre våldsbrott. När alla kategorier jämförs tillsammans kan man observera en markant skillnad i andelen avtjänade straff mellan å ena sidan Linköping, Härnösand och Östra Göinge, där andelarna för såväl män som kvinnor håller sig mellan 25-30 procent, och å andra sidan Gullberg och Säbrå, där samma andelar är 5-10 procent. Detta kan inte enbart bero på att källorna i det senare fallet skulle brista mer i redovisning av omvandlingar. På något sätt finns förklaringen i de åtalades betalningsbenägenhet och betalningsförmåga eller i de lokala myndigheternas vilja att driva in böterna. Säbrå tingslag r)mide den minsta andelen obesuttna bland domstolsdistrikten, vilket delvis kan förklara dess låga andelar. Detta gäller inte Gullberg, men å andra sidan var de fällda även där till stor del bönder, dvs. personer med vissa tillgångar. Städerna hade högre andelar obesuttna bland de fällda, en naturlig förklaring till deras högre andelar omvandlingar. Brännvinsupploppet år 1800 Låt oss till sist, innan vi sammanfattar diskussionen om våldets och ordningsbrottens utveckling över tid, stifta närmare bekantskap med en av de mer spektakulära rättegångarna. Den 4 januari 1800 hördes sång och högljudda röster från Stadskällaren i Linköping. Källaren arrenderades av rådman Henrik Österholm och bryggare Carl Steffen, vilka tillika ägde Brännvinskompaniet, där tillverkning och försäljning skedde av denna åtrådda vara. Bland sångerna hördes Marseljäsen, och någon påstås också ha föreslagit ett leve för Bonaparte. Direkt orsak till upphetsningen var händelser somägt rumi Norrköping under de sista dagarna. Den 28 december 1799 hade där spritts ett upprop till staefens innevånare, där de uppmanades att bekämpa förtrycket. Förtrycket bestod konkret i att brännvinspriset var för högt, och ett krav på sänkning hade framförts tidigare i bland annat Göteborg. Hos bryggare Gråsten infann sig den 1 januari en delegation med denna begäran, vilken avvisades såväl där somhos de bryggare man senare besökte. Antalet följeslagare till delegationen växte från det ena stället till det andra, och myndighetspersoner försökte tala de miss-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=