13 tredsställande sätt skulle kunna förklara varför det finns en samvariation i utvecklingen. Våldsbrotten kan behöva sin förklaring, egendomsbrottens sin. Eva Österberg och Dag Lindströmfinner för sin del ingen tendens till en övergång från våld till stölder i några svenska städer från medeltidens slut till 1600talets början, även om stölderna på vissa ställen tycktes öka något under 1600talets början. Detta kan dock lika väl tolkas som en konjunkturell effekt av orostider.^' Även när förändringar kan observeras i siffrorna, finns två huvudsakliga förklaringar. Antingen har rättssystemets intresse för ett visst beteende eller omfattningen av beteendet bland befolkningen ändrats. Den historiska kriminologien kan ge exempel på båda sakerna. När det gäller våldsbrotten kan alltså antingen andelen åtalade av ett oförändrat antal reella överträdelser ha minskat, eller antalet reella överträdelser ha minskat. Den vanligast diskuterade teorin, som utvecklades av Norbert Elias, inbegriper på sätt och vis båda faktorerna. Han utgår från att äldre tiders människor oftare visade sina aggressioner via fysiskt våld. Idag är människorna »socialt disciplinerade» och håller tillbaka sina känslor. Utvecklingen mot denna sociala disciplinering befrämjades av tillkomsten av en stark centralmakt, som hade maktmedel att monopolisera våldet, först det politiska och sedan även det som riktade sig mot enskilda. »Antivåldsideologin» uppstod först bland de högre samhällsklasserna och i centralt belägna geografiska delar. Sedan spreds den via exempel och repression till allmogen och periferin. Minskningen av våldet beror alltså dels på en statlig »kampanj», dels på en gradvis förändring av människornas »mentalitet».'-’ Lars-Olof Larsson fann att antalet dråp och mord, vilket anses vara det säkraste måttet på grovt våld i ett samhälle, var betydligt mindre vid 1700-talets början än 100 år tidigare i en småländsk gränsbygd. Han tolkar resultatet som en effekt av centralmaktens och kyrkans kontroll. Elias’ teori har diskuterats av Eva Österberg. Hon har påpekat att det inte är självklart att lokalsamhället före centralmaktens inträde alltid karaktäriserats av en hög våldsnivå. Dessutom menar hon att de många krigen kan vara en viktigare förklaring till 1500-talets och 1600-talets höga våldsnivå på vissa ställen i Sverige. Jag delar hennes invändningar och är inte heller övertygad omatt man i svenskt material generellt kan säga att våldet till en början var mer utbrett i rikets periferi. Visserligen tycks det gälla i gränsbygderna mellan Småland och Skåne, men knappast till exempel i Norrland, som skonades från krigens omedelbara effekter i formav truppförflyttningar och härnadståg. I'ör den »tr.insk.i» skol.in se ett .tnt.il .irtikl.tr i Ann.tles de Norm.indie mell.in 1962 oelt 1972, t.ex. Boutelet 1962 och Billancois 1967. Knut Sverie 1970. Kritisk.t svnpunkter tinns bland annat i Arlette l ar;.;e och Andre Zysberg 1979 ocli Steven G Reinhardt 1983. Om de engelska kriminalitetssiltrorna se t.ex. j. S. Coekburn 1977, s. 60. J A Sharpe 1982, s. 190. J. A. Sharpe 1984, s. 177. F.va Österberg och Dag Lindström 1988, s. 154. Eva Österberg 1990. Arne Jarrick och Johan Söderberg 1990. Johan Söderberg 1990. ” Norbert Elias 1977. l.ars-ölof Larssttn 1982, s. 16—20 och 46-55. Eva Österberg 1983. Jan Sundin 1986.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=