273 konstaterade rätten att han låtit bitterhet och hat råda i äktenskapet, och att han inte kunnat sämjas efter åtskilliga varningar. Därför skulle han skiljas ett år från sin hustru till säng och säte.**’ Detta fall visar hur konflikter inomfamiljen hamnade under såväl andlig som världslig jurisdiktion. Många gånger var det prästerskapet som först fick ta itu med frågan, och endast om detta uppenbarligen misslyckades lämnades saken, som då var rätt långt gången, till världslig domstol. Antalet fall vid rådstuvurätter och häradsrätter utgör alltså en bråkdel av dem som kom till offentlighetens ljus. Dessutom förblev naturligtvis många fall av misshälligheter och hustrumisshandel okända för myndigheterna. Förutom förmaningar och varningar kunde kyrkan avstänga kontrahenter från nattvarden, vilket i Johan Bergmans fall inte haft någon synbarlig effekt. Uppenbarligen utlöste männens alkoholism många gånger konflikterna, och milda förmaningar verkade inte. Å ena sidan fanns här ett rättsligt skydd för förföljda äkta hustrur, å andra sidan var strävan att hålla samman äktenskapet stor. Vägen var lång, innan hustrur kunde få lagligt skydd mot våldsamma äkta hälfter. Kvinnorna Kvinnornas andel av konflikt- och ordningsbrotten var, som vi kunde konstatera, låg i det tidiga 1600-talets Linköping och Gullberg. Störst var den i verbala konflikter (trätor och förtal), medan den var minst i de grövre våldskategorierna. Ännu färre visade sig kvinnorna vara i 1500-talets saköreslängder från Medelpad, där de endast utgjorde någon enstaka procent. Detta beror till en del på att konflikterna där mest bestod av våld. Dessutom kan man också räkna med att kvinnans ansvarsställning i juridiska sammanhang då var mindre klar. När det gällde stölder och mycket grova brott gick kvinnan säkerligen sällan fri, men personliga konflikter tycks på den offentliga arenan i första hand ha hanterats mellan män. I 1600-talets domböcker finner vi klart högre kvinnliga andelar bland de kärande än bland de svarande. Samma mönster avslöjas i Linköpings stämningslistor 150 år senare. De kvinnliga kärandena i frågor som rör lindrigt våld med skada utgjorde nästan hälften av samtliga, medan brotten till 90 procent begåtts av män! Alla manliga linköpingsbor var inte ridderliga. Den höga andelen avslöjar kanske dessutom något om åtalsbenägenheten. Manligt våld utövat mot kvinnor kan ha setts med särskilt oblida ögon, och åtalsbenägenheten kan därför ha varit stor, medan våld utövat av män mot män oftare kan ha stannat utanför domstolens väggar. På samma sätt kan kvinnligt våld mot män ha upplevts så nesligt av männen att de sällan drog det inför offentligheten. Detta skulle innebära att våra siffror HRR, 10 och 18 december 1771. 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=