272 De flesta fall av konflikter inom familjen redovisas alltså i städerna och ett fall från Härnösand 1771 får illustrera vad som kunde förekomma. Där hade hovslagaren Johan Bergman inkallats till domkapitlet den 20 februari för att svara angående fylleri, oljud i sitt hus och okärlig sammanlevnad med sin hustru efter flera tidigare varningar från prästerskapet. Då Bergman för tillfället befann sig på landet (troligen i sitt arbete), sköts saken upp och avhandlades den 9 mars i stället. Protokollet visar att Bergman bland annat 1769 varit avstängd från nattvarden för sitt levernes skull. Då hade han efter löfte om bot och bättring fått ta nattvarden, men redan samma dag hade han beslagits med fylleri och oljud. Sedan dess hade både han och hustrun varit avstängda från nattvarden, vilket hustrun berättade med tårar. Hon berättade också att svärmodern skyddat henne så länge hon levde, liksom andra inneboende så länge de haft kvar sitt eget hus. Sedan detta sålts hade ingen velat ta emot dem på grund av Johan Bergmans bullriga leverne, och nu bodde de åtskilda. Domkapitlets protokoll redovisar en lång serie av förmaningar och varningar, inklusive uppläsning av Kyrkolagens 16 kapitel, 11 paragraf, angående oenighet mellan äkta folk. Bergman ansågs alltsedan sin ungdomha fört »ett liderligt och ogudaktigt leverne» och tillsades att tänka på sin salighet inför en förväntad snar hädanfärd. Domkapitlet blev emellertid inte övertygat av hovslagarens tecken på ångerfullhet, eftersom han snart hemföll åt fräckhet och sturskhet. Ingen ändring var att förmoda och protokollet sändes vidare till magistraten, som uppmanades att »med dessa personer taga de steg lag och kungliga förordningar förmå». Den 10 december 1771 hölls slutlig rannsakning inför rådstuvurätten. Då hade ytterligare saker hunnit hända som försvårade det för Johan Bergman. Två vittnen, en änka och en piga som bodde i samma hus som Bergmans hustru, berättade att hovslagaren kommit dit sent en lördag kväll, svärande och med en kniv i handen. Hustrun och änkan, som delade säng, hade Ivckats komma undan, men på söndagsmorgonen dök mannen åter upp, då hustrun skulle gå till kyrkan. Han kastade brännvin efter henne och kallade henne för »fyllracka». Samma afton hade han åter varit där, drucken och otidig. Ankan berättade också att hovslagaren tidigare slagit sönder fönster och brutit upp dörren, när han inte släppts in. En gång hade han slagit sin hustru med knytnäv'en så att hon blev blodig och svullen. På nytt bekände Johan Bergman och lovade bot och bättring, något som rätten tycktes ställa sig tvivlande till. Hustrun bad med tårar i ögonen att hon skulle få skiljas, då hon aldrig varit säker för sin man. Rätten beslutade att genast förpassa Johan Bergman i häktet i avvaktan på dom. Denna kom den 18 december och grundade sig på kapitlen 3, 35 och 60 i Missgärningsbalken. Hovslagaren fick böta för svordom 5 daler, för okväde 1 daler, för blånad 4 daler, för blodvite 4 daler och för sabbatsbrott 10 daler, tillsammans 24 daler. Om han inte kunde betala skulle böterna omvandlas till 8 par spö. Vidare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=