271 vederlägga detta tog kapten Hillerströmtill knytnävarna och drev lotsen från fartyget. Han fälldes för slagsmålet till 1 riksdaler och 36 skilling och för brott av sabbatsfriden till 3 riksdaler och 16 skilling. Däremot gick han fri från övriga påföljder, eftersomdet inte var styrkt att lotsen varit ute i tjänsteärende. På liknande sätt slutade det för kopparslagarlärlingen Olof Hamrén, som under hästmarknaden överfallit och slagit vaktkarlen Daniel Boström. Lärlingen fälldes enligt 7 kapitlet, 6 paragrafen i Handelsbalken och 21 kapitlet, 7 paragrafen och 35 kapitlet, 3 paragrafen i Missgärningsbalken för störande av gatufrid till 13 riksdaler och 16 skilling och för störande av marknadsfrid till 3 riksdaler och 16 skilling, samt för slag utan åkomma till 24 skilling, sammanlagt 17 riksdaler och 8 skilling, ett betydande belopp. Dubbelt så mycket hade det blivit om han fällts för överfall på en ämbetsman, men det kunde inte bevisas att han vetat att Daniel Boström varit i tjänst. Det döljer sig alltså fler fall av attacker på myndighetspersoner i saköreslängderna än dem som juridiskt betecknats somsådana. Antalet otidigheter och våld utövat mellan nära släktingar var mycket få i alla domstolsdistrikt. I Linköping handlade det om totalt 17 fall under perioden, varav 14 åren 1797—1839. Enbart 1830—39 fälldes åtta personer, dvs. hälften. För Härnösands del var antalet 12, varav åtta åren 1790—1839. I Gullbergs härad förekom tre, i Säbrå tingslag två och i Östra Göinge härad två fall under 1770-talet, inget åren 1800—09 och tre åren 1830-39. Även här kan vi observera en övervikt för den senare delen av perioden. Huruvida detta berodde på att konflikterna ökade inomfamiljerna, eller på att anmälningsbenägenheten stigit, är svårt att avgöra. I någon mån kan det hänga samman med en större anmälningsbenägenhet från kvinnors sida, att jämföras med ett ökat antal skilsmässor på kvinnans begäran under 1800-talet. Birgitta Odens studie av lagstiftningen och hovrätternas praxis visar att 1600-talets mosaiskt präglade lagar, som föreskrev dödsstraff för våld och förolämpningar mot föräldrar, tycks ha varit alltför stränga enligt allmogens rättsuppfattning. Ytterst få anmälningar kom in, och hovrätterna ändrade ofta dödsstraffet till gatlopp, spö eller böter. När lagarna mildrades 1734, dock fortfarande formellt med bibehållande av dödsstraff för våld mot biologiska föräldrar, ökade antalet mål i hovrätterna, men dödsstraff exekverades mycket sällan. Ökningen av antalet fall fram till 1850-talet vill Birgitta Odén se som en följd av förändrade ekonomiska relationer mellan generationerna, inte minst den ökande förekomsten av skriftliga undantagskontrakt. Tillämpningen av dessa kontrakt skapade ibland hårda motsättningar. Mörkertalet var naturligtvis stort hela tiden, men den ökande anmälningsbenägenheten skulle alltså kunna vara ett resultat av en rimligare straffmätning kombinerat med ändrade relationer mellan föräldrar och vuxna barn.’*^ M.irja Taussi Sjöberj; 1988. Birgitta Oden 1991. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=