270 1830-39 fälldes fem för angrepp på ämbetsmän och ingen för trots mot husbonde. Även på landsbygden förekomdet alltså att aggressioner riktades mot ämbetsmän och husbönder, främst under 1800-talets början, men fallen var få. I den täta stadsmiljön var friktionerna starkare. Brandvakterna var försedda med extra skydd i ämbetsutövningen, såtillvida att överfall eller okvädande av personer i ämbetsutövning renderade högre böter än attacker på vanliga medborgare. Därför hävdade stadsfiskalen i Härnösand den 25 februari 1839 att kyparen P. G. Hägglund, som hamnat i slagsmål med brandvakten L. P. Häggberg och sjömannen Petter Ivarsson natten mellan den 20 och 21 januari i rådhusets förstuga, skulle fällas för överfall på ämbetsman i tjänsteutövning. Förstugan hade vakterna använt därför att de saknade en kur att värma sig i. Kyparen hävdade å sin sida att han inte vetat att de två befunnit sig i tjänst, när han från rådhuskällaren gått ut för att få dem att vara tystare. Somvittnen inkallades två pigor, somarbetat i källaren denna kväll och en av gästerna, uppbördsskrivaren August Ludvig Ollonquist. Den sistnämnde hade suttit i ett rum innanför källarsalen och spelat bräde med vice landsfiskalen Lundholm, när han hört buller och gått ut. Där mötte han kyparen, som var blodig. Pigorna kunde dessutom berätta att de kommit in i rummet, när kyparen låg på golvet. Sedan hade denne rest sig och tilldelat vakterna ett flertal slag. Målet slutade med att rätten dömde kyparen för skuffning och slag till 3 riksdaler och 24 skilling samt att ersätta vittneskostnaden med 1 riksdaler och 16 skilling och vakternas tidsspillan med 32 skilling till vardera. Däremot friades han för överfall på ämbetsman, eftersom det inte var bevisat att han vetat att vakterna var i tjänst. Detta var inte den enda gång man misslyckades att överbevisa åtalade omangrepp på personer i ämbetsutövning. Den 8 juli anklagades drängen Jonas Bergström för fylleri och skuffning av vice stadsfiskalen Lundholm i tjänsten midsommardagskvällen på konditor Roslings restauration. Vittnena, två arbetkarlar och en hustru, hävdade att Bergströmvarit nykter, och de hade inte sett någon skuffning. Målet hade varit uppe en gång tidigare, då andra vittnen påstått att Bergström varit berusad. Rätten fann, att han skulle fällas för fylleri och böta 3 riksdaler och 16 skilling, men han friades däremot för skuffningen i brist på bevis. Kofferdikaptenen Gustaf Hillerström friades också för att ha överfallit kronolotsen Per Anders Björling med hugg och slag i tjänsteutövning i ett mål som var uppe den 16 september 1839. Att slagen verkligen utdelats styrktes av ett läkarintyg om åtskilliga blodviten. Bakgrunden till historien var att Björling kommit ombord på kaptenens fartyg en helg för att få ut lotspengarna. Ett vittne, kofferdiskepparen Hans Billström, kunde intyga det skedda. Enligt den åtalade hade kronolotsen inget att göra på fartyget under helgen. Dessutom hade lotsen försökt anställa myteri bland besättningen genom att påstå att kaptenen skulle misshandla och slå dem, så fort de kommit ut till havs. För att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=