269 mot personer som var i ämbetsutövning och mot nära släktingar. Antalet som bötfällts för sådana brott är i jämförelse med andra kategorier mycket litet, varför det inte påverkar den allmänna bilden särskilt mycket. Förseelserna beivrades främst i stadsmiljöerna. För hela perioden var antalet fällda för övergrepp mot husbonden endast nio (varav 8 åren 1820-39) i Linköping. För trots utan fysiskt våld mot ämbetsmän, företrädesvis mot stadens vakt, fälldes totalt 88 personer (varav 18 åren 1690-1760 och 70 åren 1797-1839). Fysiskt våld mot ämbetSLitövare, även detta främst stadsvakter, utövades av 30 personer (varav 29 åren 1797-1839). Enbart åren 1820—39 dömdes 55 för trots och 25 för våld mot ämbetSLitövare i Linköping. Samtidigt somdet registrerade trotset och våldet mot stadsvakter och andra i ämbetsutövning blev vanligare, fälldes alltså fler än tidigare för fridsbrott, vistande på gatan i olaga tid och fyllerier, vilket inte är särskilt förvånande. I Göteborg, som inträttade en poliskammare år 1808, ökade till exempel antalet fylleridomar kraftigt på ett enda år.'^ Det är värt att notera att även trots och våld mot husbönder samtidigt kom att beivras oftare. Sistnämnda överträdelser begicks i åtta fall av en gesäll mot sin mästare och i ett fall av en dräng. Medelklass och mästare svarade tillsammans för cirka 25 % av de verbala otidigheterna mot överheten, men motsvarande siffra för våld mot ämbetsman var endast 7 %. Exakt hälften (15) av dem somfälldes för våld mot ämbetsmän var gesäller och även de övriga kom främst från de obesuttna yrkesgrupperna. Totalt begicks övergreppen mot ämbetsmännen i en tredjedel av fallen av tillresande personer, dvs. bönder, drängar, torpare och andra. Nästan alla var naturligtvis män. I Härnösand noterades sammanlagt endast tre fall av aggressioner mot husbönder, varav två gärningsmän var gesäller. Totalt 44 personer var otidiga och 10 utövade våld mot ämbetsmän. Även här var det framför allt stadsvakten som råkat illa ut. Fördelningen över tid var jämnare än i Linköping - 35 fälldes för aggressioner mot ämbetsmän före 1790 och 19 åren 1790—1839. A ena sidan inträffade dessa incidenter något oftare i Härnösand än i Linköping under 1700talet, men å andra sidan var antalet fall inte särskilt imponerande där heller. Härnösand upplevde mte den stora ökning av trots och våld mot ämbetsmän somskedde i Linköping under 1820- och 1830-talen. Pä landsbygden var denna typ av överträdelser fåtaliga. I Gullbergs härad noterades för hela perioden endast fem fall av aggressioner mot ämbetsutövare och fyra fall av angrepp på husbönder. De flesta inträffade under 1800-talets början. I Säbrå tingslag beivrades totalt 20 angrepp på ämbetsmän (12 under 1800-talets början) och inga angrepp på husbönder. Östra Göinge, sombefolkningsmässigt var betydligt större än de andra två landsbygdsdistrikten, redovisar för 1770-talet tre fall av aggressioner mot ämbetsutövare och två angrepp på husbönder. Aren 1800—09 var motsvarande antal fyra respektive ett och Ann-Mari I\illstri)m 1974, s. 94-95.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=