12 stolarna verka för att en konflikt löstes så att detta lugn återställdes. Kompensation till den förfördelade och återställd grannsämja blev rättvisans viktigaste funktion vid sidan av avskräckningen. Visserligen hade religiösa begrepp om synd och skuld utvecklats via kristendomen, men man finner sällan att detta fick en avgörande roll i det tidiga 1600-talets Sverige. Inte minst visar sig detta i behandlingen av sexuella överträdelser, vilket vi kommer att se i Gullbergs härad och i Linköpings stad under 1600-talets början. Straffet var alltså som regel inte avsett som en persc^nlig försoning mellan brottslingen och Gud, utan mellan brottslingen och mälsägaren. Den mosaiska vedergällningsprincipen »öga för öga, tand för tand» omfattade ett fätal, särskilt upprörande brott, samt de gånger man ville statuera ett exempel i av'skrackande syfte. Det senare drabbade oftast tjuvar, särskilt dem som tillhörde den geografiskt rörliga delen av befolkningen. Pä dessa trodde man inte att milda straff skulle ha någon verkan och de saknade som regel tillgångar för att kompensera mälsägaren och betala böterna. Härda kroppsliga straff och dödsstraff kom mer sällan till användning än man kunde tro vid en läsning av lagboken. I praktiken blev skillnaden mellan civila tvistemål och straffrättsliga mål ofta liten. I båda fallen hade privata kärande väckt frågan och i båda fallen var det kärandens kompensation som spelade den största rollen, bortsett frän kungens och domstolens intresse i böterna. Det sistnämnda förhållandet var den främsta anledningen till att man ibland finner att kungamakten sökte bekämpa förlikningar vid sidan av domstolen, i varje fall i mål som kunde leda till drvga böter.I övrigt fanns det knappast något intresse av att alla mindre saker, som formellt var straffbelagda, också behövde behandlas av domstolen. Den offentliga polisiära och åklagande makten var dessutom mycket rudimentär, vilket gjorde det svårt att övervaka att alla överträdelser beivrades. Antalet ingripanden mot personer som överträtt statens regleringar och förbud 1 ekonomiska frågor ökade, liksom andelen som åtalades för vissa moraliska överträdelser. Men dessutom skedde det, enligt vissa forskare, förändringar som inte var lika uppenbara eller lika oomtvistliga. Den viktigaste har påståtts vara att antalet våldsbrott med tiden avtog, medan i stället egendomsbrotten tilltog i omfattning. Ibland talar man mte omantal utan om andelarna, storleksrelationen mellan de två brottstyperna. Diskussionen i denna fråga väcktes av franska forskare, men har senare förts i de flesta europeiska länder. I Sverige publicerade Knut Sverie en artikel, där han anslöt sig till teorin. Senare har det hävdats att man inte kan beskriva verkligheten så enkelt. För det första är det av källkritiska skäl svårt att göra kvantitativa jämförelser och för det andra har man, till exempel i England, tyckt sig se att de två brottskategorierna snarast utvecklas i vågor med ibland svagt inbördes samband. Det har också visat sig svårt att finna en teori, som på ett till- " J. E. Almquist 1977, s. 4C. J. E. Almquist 1945, s. 13-15. K. G. Westman 1934, s. 32-33. Eva Österberg och Dag Eindström 1988, s. 73, 74 och 133.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=