259 män över 15 år i Tabellverkets sockenstatistik, vilket har skett för år 1750 för Härnösands del och för år 1810 för Härnösand, Linköping, Säbrå och Gullbergs härad. Eftersom Gullbergs härad består av delade församlingar, och då vissa uppgifter saknas för Säbrå tingslag år 1810, blir siffrorna en grov uppskattning. Dessutomär tabellernas definitioner av kategorier inte alltid kristallklara, vilket ökar osäkerheten. Slutligen relateras ett års siffror till en längre omgivande period. De siffror som presenteras är alltså synnerligen grova indikatorer på gruppers eventuella över- respektive underrepresentation bland de fällda. Tabell 3 redovisar andelar av totalt antal bötfällda personer. Detta innebär att vi inte kan avgöra direkt hur gruppens nivå i betydelsen antal fall i relation till gruppens numerära storlek förändrats över tid. Enstaka värden kan inte tillmätas större betydelse, men inbördes logisk konsistens och upprepade likheter eller skillnader i flera domstolsdistrikt, för olika brottstyper och i olika sociala grupper ger mer tillförlitliga resultat. De besuttnas, dvs. medelklassens (handlande, ämbetsmän, m.fl. ståndspersoner) och hantverksmästarnas andelar av olika brottskategorier tycks under perioden 1690—1789 ungefär ha motsvarat deras del av de vuxna männen i befolkningen i Härnösand. Gesällerna var som regel knappast överrepresenterade. Resultatet är på sätt och vis förvånande med tanke på att gesällerna utgör en ungdomlig grupp, för vilken man med hänsyn till konflikt- och ordningsbrottens ålderfördelning idag kunde ha väntat sig högre tal. Övriga kategorier, vilka domineras av obesuttna grupper, har i stort sett andelar som kan motsvara deras del av antalet vuxna män. Konflikt- och ordningsbrotten i 1700-talets Härnösand tycks ha varit relativt jämnt fördelade på olika sociala grupper. Under perioden 1790-1839 hade förhållandena ändrats påtagligt. De besuttnas andelar i olika kategorier var klart lägre än deras uppskattade andel av betolkningen. Differenserna är genomgående så stora att de kan anses somstatistiskt säkerställda. Även ombortfallet av titlar under den tidigare perioden skapar viss osäkerhet, kan vi utan tvekan konstatera att de besuttna i mindre grad än förut deltog i de konflikt- och ordningsbrott som registrerades vid domstol efter 1790. Från Göteborg rapporteras att motsvarande grupper besuttna år 1800 var 25 %, men att andelen senare minskade. Få besuttna återfanns bland dem som fälldes för fylleri.'' För gesällerna gäller att deras andelar (utomför fylleri) låg högre än under den förra perioden. Detta gäller särskilt vistande ute på olaga tid, en delkategori av gruppen »trätor, mm» i tabellen. Aven för grövre våld, vilket som bekant främst innehöll fridsbrott, var gesällerna sannolikt överrepresenterade. Om vi beaktar att åtskilliga bland de fällda kommit tillresande från andra orter, blir gesällernas överrepresentation i stadsbefolkningen för de två nämnda kategorierna ännu mer markant. Aven andra, främst obesuttna, gruppers andelar ökade. Där ingår besökande tjänstefolk, torpare, soldater och bönder från den omkringliggande landsbygden. Ann-Marl I-ällström 1974, s. 116.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=