255 Säsong, geografisk rekrytering och gruppaktivitet Aven om det handlar om mycket grova indikatorer, kan man i konflikt- och ordningsbrottens säsongsmässiga fördelning vid domstolarna i Linköping och Härnösand skönja när dessa förseelser var som flest. September—oktober gav rätten mest arbete i Härnösand. Även i Linköping var antalet fällda många dessa två månader efter 1790. När endast de fällda somkommer från landsbygden räknas in i städernas tal, dominerar september-oktober och novemberdecember kraftigt i Härnösand, och även i Linköping samlade denna årstid flest antal fällda. Under hösten och förvintern var skördetiden över och landsbygdens befolkning reste till staden för att sälja sina produkter och köpa förnödenheter. Särskilt under marknaderna uppstod miljöer som främjade den typ av förseelser vi studerar. I Säbrå tingslag utgjorde de som kom utifrån endast 5 % av samtliga bland dem som fällts för konflikt- och ordningsbrott före 1790, medan de var 11 % efter detta år. Gullbergs härad redovisar ännu mindre andelar än Säbrå, totalt 28 personer under hela perioden från 1680-talet till 1839. Av dessa kom 18 åren 1820-39. De flesta som fälldes vid landsbygdsdomstolarna bodde alltså inom domstolens eget distrikt. Under 1800-talet ökade andelen boende utanför något, vilket kan peka på en ökad geografisk rörlighet. Nästan alla var män, eftersom dessa oftare hade anledning att besöka andra socknar i affärsmässiga ärenden. Som regel var dock staden målet för landsbygdsbefolkningens resor och efetta har satt spår i vår statistik. Den totala andelen som kom utifrån var oftast under 10 % i 1700-talets Härnösand. Åren 1750-59 redovisades dock 29 personer, vilket utgjorde 14 % av de fällda. På 1810-talet noterades nästa ökning, då 66 personer bosatta utanför staden fälldes vid rådstuvurätten, vilket utgör 32 ‘7o av samtliga i kategorin. Motsvarande andel var 15 % på 1820-talet, varefter siffran steg till 55 %, dvs. 187 personer åren 1830-39. Perioden efter 1789 utgjorde icke-härnösandsbor 20 % av dem somfälldes för grovt våld och nästan 50 % av fylleristerna, medan andelarna var mindre för övriga förseelser. I Linköping komendast 6 % av demsomfälldes för konflikt- och ordningsbrott från områden utanför den egna staden före 1750, medan samma siffra 1797-1839 var 33 %. Högsta andelen noterades under 1810-talet, då icke-linköpingsborna uppgick till 42 %, medan motsvarande andel var 17 % åren 1797-99, 25 % åren 1800-09, 39 % åren 1820-29 och 27 % under 1830-talet. Det var främst fyllerimålen som befolkades av de tillresande, där andelarna för hela perioden 1797—1839 var 44 % med en topp på 54 % på 1810-talet. Därnäst kom trätor och allmän oordning med i genomsnitt 26 % och det grövre våldet (gatu- och marknadsfnd i första hand) med 24 %. En delkategori som samlade många tillresande var våld och otillbörligt uppträdande mot myndighetspersoner, där andelen var mellan 30 och 40 %, oftast en effekt av motstånd och obstruktion mot dem som skulle arrestera dem eller dämpa eferas uppslupenhet. Den alldeles dominerande delen av de tillresande var män och kom från
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=