252 Ett besök i Härnösand 1751 och 1839 Några exempel från Härnösand år 1751 illustrerar vad som dolde sig under detta decenniums höga siffror. Det första målet avhandlades den 6 mars, då reservbåtsmannen och skomakarlärlingen Petter Lidbom anmäldes av stadsfiskal Jonas Hernelius för att ha svurit och varit drucken en måndag i borgaren Per Holms hus, där han bott en tid. Vittnet, pigan Stina Simonsdotter, styrkte stadsfiskalens anklagelse. Lidbom dömdes för svordom enligt 3 kapitlet 12 paragrafen i Missgärningsbalken till 1 dalers böter och för fylleriet till 1 daler enligt en kunglig förordning av den 17 april 1733. Han arbetade nu hos skomakarmästare Holmén, men omhan inte uppträdde beskedligt i fortsättningen skulle han skickas ut ur staden. Två dagar tidigare behandlade rätten två liknande mål. I det första fälldes bonden Elias Godner från Gådeå och borgaren Olof Norman för oljud och slagsmål på gatan. De fick böta fem daler var för gatufridsbrott, och tre daler var för slagsmål, medan borgaren dessutom skulle betala 3 daler för oljud och hårdrag på bonden. Vid samma session infann sig gymnasisten Clemens Bång och lärgossarna Lars Ulfström och Petter Sellstedt. Stadsvakten kunde berätta om sönderkastade fönsterrutor hos handelsman Hammarström. För detta fick de böta 10 daler var och dessutom för oskick mot stadsvakten tillsammans 7 daler och 16 skilling. Ulfström dömdes också för ostyrighet i arresten till 5 daler. Gymnasisten Bång gick fri i brist på bevis för en påstådd utlåtelse mot lärgossen Ulfström. När ett annat bråk mellan gesällen vid linnefabriken Nils Lindström och gymnasisten Carl Björner togs upp den 20 mars fälldes likaså gesällen av rådstuvurätten för att ha slagit Björner på rvggen med ett vedträ. Boten blev 6 marker och kompletterades med 5 daler för »skalk å allmän gata» enligt 35 kapitlet 3 paragrafen i Misgärningsbalken. Björners fall remitterades till läroverkets kollegium enligt 1723 års skolordning, då han burit ett vedträ och vistats på gatan mellan klockan 8 och 9. Fylleri var ofta en ingrediens i 1751 års konflikter och ordningsbrott i Härnösand. Borgaren och brandvaktskarlen Jöns Höglin fälldes den 11 maj för att ha varit berusad och orsakat förskräckelse hos stadens befolkning genomatt ringa med vårdklockan. Kantorn Hans Wattrang hade flera gånger övat oljud i sitt hus och slagit hustrun i berusat tillstånd. Annandag pingst varnade magistraten honom, men resultatlöst. Wattrang erkände senare, men skyllde pa att lektorn Johan Ullén, som bodde i samma hus, hade retat honom. Rätten utdömde en kraftig bot och förklarade att Wattrang skulle föra ett anständigare liv i fortsättningen »så kärt honom är svårare näpst att undvika». Lektor Ullén dök själv upp i protokollet den 8 juni. Han hade varit drucken och skrivit en skrift med otidiga utlåtelser mot rätten. När målet komupp hade han vägrat infinna sig och sagt att rättens betjänter fick hämta den färdiga skriften senare. Rådstuvurätten konstaterade att Ullén inte fört ett sånt liv som »efter dess stånd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=