250 samtliga fyra domstolar under hela perioden fram till 1700-talets sista årtionden. De tidiga topparna berodde främst på att man beivrade fridsbrott, dvs. brott mot marknadsfrid, gatufrid och dylikt, vilka bestraffades med höga böter. Våldsinslaget i förseelserna var som regel lindrigt. I stället konstituerade värnet om gatans, vägens, marknadens och hemmets helgd grovleken i brottet. När de grova brotten blev fler under 1700-talets slut och 1800-talets början, var det likaså fridsbrotten som svarade för nästan hela ökningen. Inget av de fyra områdena tycks ha varit särskilt farligt för människors liv och lem, medan man däremot någon gång löpte risken att bli störd av aggressiva personer på ställen där många möttes. I en tidigare artikel har jag studerat våldet i Östra Göinges saköreslängder för perioden 1688—1749.-° Dessutom har nu årtiondena 1770—79, 1800—09 och 1830-39 registrerats. Det totala antalet fällda för våldsbrott var avsevärt större 1688-1709 än 1710-1749, vilket bör kunna förklaras av att området nvss utsatts för förödande krig, följda av svåra ekonomiska och politiska förhållanden efter freden. På 1770-talet hade antalet fällda för våld åter stigit till ungefär samma nivå som omkring år 1700, och 1830-39 var siffran klart högre. Om man emellertid tar hänsyn till befolkningstillväxten under dessa 130 år blir ökningen knappast stor. Utvecklingen tycks emellertid i v'iss mån ansluta sig till den u-formiga kurva vi fann i Gullbergs härad. Mellan åren 1770-79, 180009 och 1830-39, där delkategorierna är mer specificerade, finner vi att såväl grovt som lindrigt våld ökade, men att antalet fällda för trätor, svordomar, fylleri och andra ordningsförseelser snarast minskade. Det grova våldet utgjordes även i Östra Göinges fall främst av fridsbrott. Denna kategori omfattade på 1770-talet 13 fällda, 1800-09 siffran 32 och 1830-39 hade den stigit till 82 var fällda. Härnösand och Säbrå gick alltså vad det gäller fällda för våld från högre siffror under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet till lägre siffror under resten av perioden. De två landsbygdsdistrikten i söder hade likaså högre siffror årtiondena omkring 1700, markant låga siffror under ett antal årtionden därefter, men på nytt högre siffror under 1800-talets början. I Linköping saknas saköreslängder för en stor del av 1700-talet, men antalet fällda för våld var mindre under perioden 1690-1740 än efter 1796. Förändringen till högre siffror i Linköping skedde enligt stämningslistorna senast under perioden 1770—1800. Framför allt är skillnaderna mellan land och stad slående. Städernas siffror är i relation till folkmängden omkring tio gånger större än landsbygdens. Den andra stora skillnaden består i städernas ökning av det totala antalet konfliktoch ordnmgsbrott i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Detta saknar motstycke på landsbygden, även om våldsbrotten blev något fler i Gullbergs och Östra Göinge härader. I städerna ökade främst antalet förseelser utan inslag av våld: vistande ute på gatorna under otillåtna tider, småträtor, svordomar och fvllerier. J.in Sundin 1986.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=