246 fridsbrotten. Topparna under 1700-talet uppstod framför allt på grund av att många dömts för fridsbrott, och ökningen av det grövre våldet under 1800talets början förklaras likaså främst av samma förhållande. I Härnösand under åren 1700-09 rör det sig sammanlagt om 16 fällda i 9 mål av detta slag. Vid ett tillfälle 1708 dömdes 5 personer samtidigt. För Säbrås del rörde det sig om totalt 16 fällda i 10 mål åren 1760-79, varav tre samtidigt i ett mål 1774 och lika många i ett mål 1775. Gullberg redovisar för åren 1760—69 sammanlagt 10 fällda i 4 mål, varav 5 i samma mål 1760 och 3 i ett mål 1763. Det är alltså inte i första hand användandet av farliga vapen och våld med allvarliga skador som påverkar kurvornas utseende. Tvärtom är dessa siffror hela tiden så låga, att man inte kan utläsa några som helst tendenser. Under hela perioden har fem i Linköping, en i Härnösand, tre i Gullberg och ingen i Säbrå brukat vapen i samband med slagsmål. Detta står i kontrast till resultaten från domböckerna i det tidiga 1600-talets Linköping och Gullbergs härad. I staden fälldes 14 personer under 1610-talet och 5 under 1640-talet för våld där vapen kommit till användning. Dessa kom från de mest skilda sociala grupper. Samma breda rekrytering noterades i Gullberg, där totalt 34 personer fälldes, varav 19 under 1610-talet, den period då våldet tycks ha legat på en hög nivå i både staden och dess omland. Medelpads saköreslängder för 1500-talet redovisar varje årtionde några fall av våld med resande av vapen. En viss reservation måste naturligtvis göras inför en direkt jämförelse med resultatet från saköreslängderna från 1600-talets slut och framåt, eftersom de senare inte redovisar dem som dömts till dödsstraff. För de 10årsperioder som hovrättens resolutioner granskats finns det dock inget som ändrar resultatet nämnvärt. I 1700-talets och det tidiga 1800-talets Linköping med omnejd var alltså det grova våldet i första hand brott mot friden på vägar, gator och marknader och, ibland, hemfridsbrott. Dessa förseelser begicks ofta när större grupper var församlade och var egentligen vanliga bv- eller gatuslagsmål, som på grund av platsen renderade hårdare straff. Ordningsförseelser utan våld (trätor, bråk, osv. utan registrerat fylleri) var fler fram till 1700-talets mitt i såväl Härnösand som Säbrå och antalet var på nytt högre i Härnösand under 1820- och 1830-talen. I Linköping steg också antalet under 1800-talets början (eller enligt stämningslistorna redan några årtionden tidigare) från en relativt låg nivå, medan ingen trend alls kunde spåras i Gullberg. En av orsakerna till att siffrorna för trätor, bråk och andra ordningsbrott steg i städerna under 1800-talets början var att man fälldes för att ha brutit mot de lokala stadgor som föreskrev hur länge man fick vistas ute på gatorna utan legitimt ärende. Trots att det fanns vissa sådana bestämmelser redan tidigare, tycks de ha börjat tdlämpas i någon större omfattning först under 1700-talets slut.'"^ Detta gäller främst Linköping, men delvis även Härnösand. Förutomen Även i Malmö fanns liknande stadgor, åtminstone frän 1700-talets slut. Lars F.dgren 1985, s. 129-139.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=