243 samma period (1,4) motsvaras av 2,6 respektive 1,3 för Vendel i Uppland under jämförbara perioder, även detta en liten skillnad. För det sena 1600-talet fram till det tidiga 1800-talet finns inga andra undersökningar att jämföra med ännu. Däremot kan vi se att Linköpings tal var 3,7 och Härnösands 2,0 från 1790talet till 1839, medan Norrköpings var 3,6 år 1845. Gullbergs härads jämförelsetal vid samma tid var 0,6 och Säbrås 0,2, vilket kan ställas mot riksgenomsnittet 2,3 åren 1840-45.** Återigen år alltså talen - och åven tendenserna — förbluffande lika varandra. Vi får en entydig bild av högre siffror under 1600-talets början, som sjunker fram till 1700-talets slut, då de åter stiger i Linköping och Gullberg, medan de står stilla respektive sjunker ytterligare i Härnösand och Säbrå. Bilden bekräftas av resultat från andras undersökningar. Detsamma gäller landsbygdens betydligt lägre tal i förhållande till städerna. Diagram 5 anger antalet fällda för samma kategori, men på 1 O-årsperioder. Linköpings stämningslistor antyder att de höga talen där uppstått åtminstone redan under 1770-talet. Hår är att märka att man inte kan översätta stämningslistornas antal direkt till motsvarande siffror för saköreslängderna. Stämningslistorna upptar även avvisade, förlikta och på grund av andra anledningar icke avgjorda mål. Dessutom har vi sett, att de i jämförelse med saköreslängderna eventuellt överskattar antalet lindriga våldsbrott och på motsvarande sätt underskattar antalet konflikter utan fysiskt våld. Trots detta kan det anses som säkerställt, att antalet beivrade våldsbrott var stort under perioden 1770—1799 i jåmförelse med vad som varit fallet under 1700-talets förra hälft. Förmodligen var antalet även högre än under 1800-talets första decennier, i varje fall gäller detta perioden 1786—89. Härnösands och Säbrås resultat stöder nu den teori som talar om en minskning av våldet över tid, medan Gullbergs och Linköpings snarast antyder en u-formad utvecklingskurva. Resultatet är förbryllande, om man väntat sig finna generella utvecklingslinjer. När enbart det grövre våldet, dvs. våld utövat med vapen, våld med allvarligare skador samt olika typer av fridsbrott, till exempel hemfridsbrott och brott mot gatu- och marknadsfriden studeras, blir talen mindre, och fluktuationerna därför kraftigare redan vid små förändringar i absoluta tal. I Härnösand och Säbrå finns det då inga långsiktiga tendenser. Antalet dömda är få och förändras inte nämnvärt över längre perioder. Det är alltså de lindriga konflikterna som där i första hand ger oss bilden av en högre nivå under periodens början. I Linköping och Gullberg skedde det en ökning under 1800-talet från tidigare låga tal. Enligt stämningslistorna skulle den avgörande ökningen i Linköping ha skett redan under 1700-talets sista decennier. Talen var höga vissa enstaka tioårsperioder, för Härnösand till exempel åren 1700—09, för Linköping åren 1690-99 och 1720-29, för Säbrå åren 1760-79 och för Gullberg åren 1760-69. Fluktuationerna för det grövre våldet hånför sig till allra största delen till Kva österberg 1990, s. 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=