238 DiagramJ a-b. a. Andel tällda för våldsbrott i procent av samtliga fällda exklusive demsombötat för brott mot domstolen i samband med förhandlingarna och kvoten våld/egendomsbrott följande perioder och områden: Gl6=Gullberg tidigt 1600-tal, L16=Linköping tidigt 1600-tal, L17= Linköping 1690-1750, H17=Härnösand 1690-1789, S17=Säbrå 1680-1789, Gl7=Gullberg 16801789, Gl8=Gullberg 1790-1839, S18 =Säbrä 1790-1839, 018= Östra Göinge 1770-79, 1800-09 och 1830-39, Ll 8 =Linköping 1797-1839, H18=Härnösand 1790-1839. LA=landsbygd, ST=städer, a. Andel av samtliga. 40 30 20 d 10 ] Lfl ST 0 G16 L16 L17 H17 S17 G17 G18 S18 018 L18 H18 talets början i städerna (särskilt för Linköping, där nu våldsbrotten var något färre än egendomsbrotten), blev våldsbrotten åter dominerande i Gullberg och Säbrå, även om de inte kom att nå upp till siffrorna för 1600-talets Gullberg. I Östra Göinge var antalet våldsbrott klart fler än egendomsbrotten under decennierna kring år 1800. Det går alltså inte att finna någon enkel lineär utveckling, omvåldets utveckling redovisas på detta sätt. Dels fluktuerar en brottskategoris andel beroende på att vissa andra kategorier växer eller avtar mycket kraftigt över tid, dels beror kvoten våld/egendomsbrott av nämnaren, dvs. våldsutvecklingen speglas i relation till en annan kategori. Vi vet inget omhur våldet förändrats i relation till befolkningens storlek. Däremot kan vi finna en viss empirisk likhet med de resultat från andra länder, som talar om en minskning av kvoten våld/egendomsbrott från 1500-talets senare del till 1800-talets början, men minskningen är inte lineär. Under 1800-talets första årtionden har våldets andel ökat igen från en låg siffra under 1700-talet. Omegendomsbrotten samtidigt ökat skulle
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=