235 från 1750, då f.d. soldaten Anders Lindbeck, avskedad för »huvudsvaghet», stod till svars för att ha okvädat sin mor. Rådhusrätten i Linköping dömde honom till 20 dagars fängelse på vatten och bröd och avbön för smädandet av modern, samt för försummad gudstjänst, fylleri och vanvördigt uppträdande inför rätta. Hovrätten konfimerade domen, somtotalt löd på 24 dagars fängelse på vatten och bröd samt avbön.'"* Vagnmakargesällen Olof Bergström i samma stad, som 1798 varit berusad och »under eder och svordomar» överfallit sin svärmor Cicilia Palm, dömdes av rådstuvurätten att böta 100 daler för överfallet, en daler för svordomen och 5 daler för fylleriet. Dessutom skulle han göra avbön hos svärmodern. Domen gillades av hovrätten.'-'’ I Gullbergs häradsrätt fälldes den 25 augusti 1804 en domöver rusthållaren Erik Nygren i Myra. Erik hade enligt kronolänsman ofredat och misshandlat sin hustru Brita Andersdotter, och därmed vållat att hon fick missfall. Han skulle ur sin enskilda lott i boet betala 25 Riksdaler i böter. Hustrun hade visat sig försonlig mot maken, men de förmanades av rätten att undvika stridigheter. Beslutet stadsfästes av hovrätten.'^ Via dessa exempel kan vi konstatera att våld och oroligheter inomfamiljen inte tolererades av den världsliga rättvisan. Övergrepp och otidigheter mot föräldrar och svärföräldrar stred mot hustavlans patriarkala värld och böterna blev höga omde kunde bevisas. Inte heller accepterades mycket grov misshandel av hustrur. Var gränserna gick är det svårt att veta. Man kan också ställa sig frågan huruvida det är en tillfällighet att målen blev fler omkring år 1800. Var det möjligen så att dessa saker tidigare hanterades inom sockenstämmans och kyrkorådets ram, men att kontrollen på denna nivå inte längre verkade med samma kraft? Vi får anledning att återkomma till detta, när vi diskuterar vad som avslöjas i underrätternas böteslängder. Exemplen visar att hovrätten kunde dels mildra de domar somunderrätterna enligt lag känt sig förpliktade att fälla, dels korrigera domslut. I det senare fallet lade den kraftiga restriktioner på underrätternas möjligheter till lokala avvikelser. Hovrätten tycks ha gjort ambitiösa försök att pröva bevisen i enlighet med lag och rättspraxis. Ett fall visade att den, somväntat, bevakade det adliga privilegiet att i grova brottmål dömas inför högre rätt. Flera exempel gavs på de höga beviskrav som fanns, när det gällde skuldfrågan för dem som anklagades för mord. Man tycks hellre ha friat än fällt omdet förelåg tveksamheter. Utvecklingen över tid Vi skall nu se hur konflikt- och ordningsbrotten fördelade sig under några olika perioder och i några olika distrikt från 1500-talets mitt till 1800-talets '■* GHRfrån Linköpings rädstuvurätt, 1750, mål nr 49. GHRfrän Linköpings rädstuvurätt, 18 augusti 1798. GHR från Gullbergs häradsrätt, 25 augusti 1804.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=