234 Översten Hugo Hamiltons frälsefogde Per Uggleby i Ljung har vi mött redan tidigare. Då gällde det övergrepp från frälsefogden mot flera medlemmar av allmogen, och fogden fick slutligen fick sitt straff. Oftare handlade dock dessa mål omallmogens övergrepp mot representanter för överheten. När Per Månsson konstaterades ha slagit en länsman trots det skydd denne fått i skriftlig form av landshövdingen, ingrep Gullbergs häradsrätt, och i hovrätten blev böterna dryga.Vi får emellertid bege oss till 1700-talets slut för att i hovrätten hitta fler mål av liknande slag. Förre sergeanten, dåvarande glasmästargesällen, Johan Petter Winge anklagades för att en lördag afton i juli ha skuffat och slagit stadsfiskalen, när denne överlämnat en stäming för olaga inflyttning till Linköping. Rådhusrätten dömde honomatt böta 66 Riksdaler och 32 skilling omvandlat till 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Däremot frikändes stadsfiskalen för att han slagit gesällen med en käpp. Hovrätten fastslog gesällens straff, men dömde dessutom fiskalen till en riksdalers böter för käppslaget." Stadsfiskalen slapp alltså lindrigt undan. Ännu bättre gick det för majoren och riddaren av svärdsorden, välborne G. A. von Sticht, sedan han med dragen sabel och med hotelser och smädeord överfallit vice stadsfogden och fjärdingsmannen, då de skulle förrätta utmätning i hans gård för utgifter för marschaller vid drottningens timade resa genom staden. Hovrätten fann att detta mål inte hörde under rådstuvurättens domäner (von Sticht var ju adelsman med rätt att enbart höras av hovrätten i brottmål). Domen ogillades och målet kom aldrig upp igen på hovrättens bord före 1804 års slut.'^ Nästa gång vi möter konflikter mellan överhet och undersåtar är år 1800 under efterspelet till det så kallade brännvinsupproret i Linköping. Denna händelse får vi anledning att återkomma till. I hovrätten förekom sedan inga fler fall av grovt våld från Linköping eller Gullberg före 1805. Endast en enda gång under de undersökta perioderna sysselsatte sig hovrätten med våld utövat av husbönder mot sitt tjänstefolk. Det skedde sedan organisten Zacharias Blomi Ljung misshandlat sm tjänstepiga Ingefred Svensdotter, så att hon fått åtta blånader på kroppen och ett synligt märke efter ett slag i huvudet. Tingsrätten frikände Blom för vållande till annans död, men dömde honomatt böta 18 daler för blånaderna och såret. Dessutom suspenderades han från sin tjänst i avvaktan på hovrättens dom. Overdomstolen fann emellertid att pigan lidit av sot och att såren varit läkta innan hon dog, varför organisten frikändes. Att så få mål förekom, tyder på att gränserna för husagan var vidsträckta. Detta får emellertid inte tolkas så att allsköns misshandel varit tillåten. Snarast rörde det sig här ombrist på bevis somhöll i enlighet med den tidens rättspraxis.'^ Våld ochförolämpningar momfamiljen dyker för första gången upp i ett mål GHRfrån Gullbergs häradsrätt, 1 februari och 8 maj 1646. " GHRfrån Linköpings rådstuvurätt, 18 augusti 1798. '■ GHRfrån Linköpings rådstuvurätt, 8 maj 1799. ” GHRfrån Gullbergs häradsrätt, 8 november 1746. Se diskussionen omvåld mot tjänstefolk i Eva Österberg och Dag Lindström 1988.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=