225 liten, och om ett marxistiskt uttryck skall användas är »trasproletariat» en mer träffande beteckning än »klass». Samtidens skrivkunniga kommentatorer, som levde i helt andra villkor, kände ett främlingsskap inför detta trasproletariat, som ibland återfanns i bestämda stadsdelar, ja till och med på särskilda platser på landsbygden.^' Allt detta hade i Sverige börjat ske under 1800-talets första hälft och kulminerade något senare under samma sekel. I andra länder börjande det redan under 1700-talet. Stora städer som London rymde naturligtvis mycket större skaror tillhöriga denna »subkultur». 1 England kallar forskarna vissa orter på landsbygden för 'open villages', platser där den patriarkala kontrollen fungerade dåligt, på grund av att de saknade etablerade 'landlords', och därför att en stor del av innevånarna var fattiga. Mvndigheternas övervakning skärptes som en föl)d av den sociala omvandlingen. Den äldre patriarkala kontrtillen fungerade inte på allt fler orter, bland annat därför att klyftan mellan de besuttna och de obesuttna hade växt, både ekonomiskt, socialt och kulturellt. Men en skärpt formell kontroll är inte den enda förklaringen till att antalet registrerade tillgrepp steg. Siffran växte också därför att tiderna var svåra, varför antalet begångna lagöverträdelser blev större. Statistiken avspeglar ett samspel mellan de kontrollerades beteende och kontrollanternas ökade iver att övervaka och bestraffa. Även om makten tycktes vila ganska tryggt i överhetens händer, kan man knappast påstå att man i Sverige funnit en effektiv lösning på den sociala frågan under 1800-talets första femårtionden. En återgång till en äldre, patriarkal ordning var inte möjlig, även omden hade sina förespråkare. Befolkningstillväxten tycktes ohämmad, vilket länge förvärrade situationen. Malthus’ teorier om mänsklighetens svårigheter att balansera befolkningsstorlek och tillgångar tycktes på väg att bevisas. Liberala röster höjdes för avregleringar i stället för en ökad kontroll, men på det hela taget tycks det svenska samhället ha varit alltför ekonomiskt och administrativt svagt före 1850 för att kunna'vända utveckhngen. Räddningen komi första hand under industrialiseringens explosiva fas, då de arbetslösas reservarmé minskade dramatiskt. Industriarbetaren kunde visserligen uppleva kon)unktursvängnmgar, men jämfört med tidigare epokers obesuttna på landsbygden och i städerna var hans situation gynnsam. Därför finner vi få industriarbetare bland dem som fälldes för tillgrepp i det sena 1800-talets Norrköping. B)örn Horgbv antvder att detta kan vara en följd av den industriella organisationens disciplinerande effekt att jämföras med en äldre, »odisciplinerad» hantverkarkultur. Detta är kanske en del av förklaringen till industriarbetarnas relativt låga representation bland demsom htt exempel p.i ett l.tndsbygdsomr.tde där egendomsbrotten florer.tde mer än Birgit Petersson 1983, s. 233-2.S8. '■* Clive I-.mslev 1987, s. 94-96. Björn Horgbv 1986, s. 179-187. 74 fällv.tnligt ges i 15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=