223 omsorgstull analys av 1800-talets engelska kriminalstatistik/’' De betonar å ena sidan svårigheterna att avgöra om statistiska förändringar beror på att brotten blivit fler eller på att kontrollen ändrats, å andra sidan visar de hur man med logiska resonemang kan finna den tolkning som med kända fakta är rimligast. Liknande attityder intas av James Sharpe och J. M. Beattie i deras studier av kriminaliteten i England frän 1600-talets början till 1800-talets mitt.^’^ Med de fragmentariska statistiska vittnesbörd som existerade vid den tidpunkt boken skrevs, kompletterade med samtida uppfattningar, har Michael Weisser försökt ge en sammanfattning av kriminalitetens utveckling i Västeuropa under den förindustriella perioden. De sannaste utsagorna anser han sig fä frän samtida observatörer. Han tycker sig finna att brottslingarna i detta samhälle mte var socialt marginella personer, utan en integrerad del av Europas befolkning och att det var egendomsbrotten som dominerade. Européerna kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att ta saker som tillhörde andra, och stöld hade blivit en endemisk faktor bland de lägre klasserna. Stöld frän de rika blev en livsstil och i de större städerna uppstod tidigt en »undre värld». Pä landsbygden var egendomsbrotten i början en konflikt mellan personer inom samma klass, men med tiden kom det även där alltmer att bli fråga om att fattiga stal frän besuttna. Rättvisan blev i sm tur alltmer ett instrument för klasskontroll, vilket den i och för sig delvis varit redan under 1600-talet. Weissers bild är förföriskt enkel och innehåller som alla sädana tolkningar vissa nmliga delar. Sociala faktorer är självfallet viktiga \ariabler, om man vill förklara egendomsbrottens utveckling. Flera forskare har dock varit kritiska till teorms reduktionistiska prägel. James Sharpe kontaterar, med rätta, att en viktig anledning till att Weisser mte övertygar, är att vi fortfarande — och i ännu högre grad när boken skrevs — saknar den information som skulle behövts för att göra en välgrundad tolkning med en sädan stor geografisk, tidsmässig och mnehällsmässig räckvidd.Sharpe och flera andra har också reagerat mot Weissers tilltro till samtida vittnesbörd. Sä långt omWeissers metod, lät oss nu gä över till teorms trovärdighet i övrigt. Dirk Blasius ansluter sig till en modifierad teori av samma tvp som Weisser. Han finner att egendomsbrotten - och väldet - tilltar i Preussen under 1700talets senare del och 1800-talets början. Han utgår mte ifrän att stölderna dessförinnan vant endemiska, men ser ökningen som en effekt av att samhället nu fått en annan social sammansättning. Därmed fär stölderna mer karaktären av en tidig form av klasskamp. De kommer att ingå i de obesuttnas vardag pä ett annat sätt än tidigare. ' Den vanligaste kritiken mot uppfattningen att vanliga ir \ . .\. c., ('i.itrdl ndi B. n.n.ldon 1972. \'. .’X. C7 (i.iuoll 19S0. j.inics Sh.irpc I9S4, i ett k.tpitel (.leäiecr.tt dc st.ttistisk.i problemen, j. M. Be.ittle 19S6, .s. 200. Mieh.tel W eisser 1979, s. 5, Hs, .t9, 45, 7S, S2, S6, S9 oeh 92. " |.tmes Sli.trpe 19S4, s. 4. ’’ Dirk Bl.tsiiis 197S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=