221 större under 1700-talct, när det totala antalet brott var litet, medan den var lägre under 1800-talets början, när det totala antalet brott var större. Den minskande andel kvinnor som var inblandade i tillgrepp tyeks under 1800-talet å andra sidan ha tillhört de socialt mest utslagna. Bland annat var de relativt många bland återfallstiuvarna. I E>igland minskade antalet stölder påtagligt från 1600-talets slut fram till omkring 1740. Därefter skedde en ökning under 1 740-talet, varpå talen var stabila fram till 1700-talets två sista decennier. Då inleddes en tydlig tillväxt igen. Under 1700-talet tvcks det särskilt ha varit i »rural areas», dvs. på landsbygden och i mindre städer, som dessa trender gjorde sig gällande, medan London redan frän bör)an redovisat högre siffror än på andra ställen och där ökade inte heller antalet lika dramatiskt. Brantare än tidigare pekade tillgreppskurvan uppåt från 1800-talets andra årtionde till 1840-talets slut. Under detta sekels andra hälft vände den nedåt igen. De årsvisa fluktuationerna var markanta och topparna sammanföll ofta med ekonomisk recession. Bland är med ekonomiska svårigheter i form av höga vetepriser och mänga stölder nämns bland annat 1690-talet, 1709, början av 1740-talet, vissa är under 1700-talets slut som till exempel bör)an av 1770-talet, 1817 och 1819 efter krigen, samt 1830-talets början och slut. Såväl beträffande de långsiktiga som de kortsiktiga förändringarna är denna utveckling slående hk den som inträffade med de registrerade tillgreppen i Sverige.'’’ Även andra iakttagelser liknar dem v.i gjort för Sveriges del. Detta gäller exempelvis att merparten av det stulna var dagligvaror till ett lågt pris, men att det även förekommer spektakulära brott. Bland offren fanns mänga obesuttna. De flesta som stal tvcks inte ha tillhört några organiserade ligor, även om sädana förekom. Kvinnornas andel har mte presenteras i systematiska länga tidsserier, men genomsnittligt utgiorde de cirka en fjärdedel, vilket även för svensk del kan anses somett grovt medeltal för perioden 1600-1839.'’’ Straffen skärptes även i England för olika typer av tillgrepp, ofta så att lagen formellt föreskrev dödsstraff. Traditionellt fanns möjligheten till 'benefice of clergy', vilket innebar att den somkunde uppvisa ett minimumav alfabetisering genom att läsa upp en viss psalmvers, 'tl.u’ neck verse', kunde benådas frän dödsstraff. De n\ a lagarna tog bort denna möjlighet för mänga egendomsbrott. Liksom i Sverige fanns det ett samband mellan nva lagar och de makthavandes uppfattning om behovet av avskräckmng. Douglas Hav har tolkat lagstiftarnas verksamhet som ett utslag a\- ett kraftigare värn av äganderätten under kapitalismens genombrott i det whigstyrda England. Erån 1688 till 1820 växte antalet brott för vilket dödsstraff kunde utdömas från omkring 50 till över 200, och de flesta rörde egendomsbrott. Den hårdhet som lagarnas bokstav uttryckte kom länge att prägla svnen pä den engelska rättvisan under 1700-talet, men de flesta J. M. Ik-.utic 1974, s. 74-93. J. M. Bc.utic 19S6, s. 2C.s-20S. Clivc l-mslcv 1987, s. 27-32. J. M. Ik'.mu', 1973_ s. 90-97 j, M Jk'.mn.- 1986, s. 238. C.li\c I-iiislox 1987, s. 29, u:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=