216 Diagram 13. Ant.il tällda för att ha hvst folk mot törbud i Linköping frän 1600-talets slut till 1839. Cjcnomsnittligt arstal per decennium, bnstaka punkter avser uppgifter ur stämningslistan för Lmköping 1770-99. 12 10 8 6 4 2 0 1690-99 10-19 30-39 50-59 70-79 90-99 10-19 30-39 1700-09 20-29 40-49 60-69 80-89 1800-09 20-29 Källor: Saköreslängder och stämmngslistor, LRR. Vissa år. Det är dock svårt att bestämt uttala sig omett eventuellt samband med kortsiktiga konjunkturer. Att de flesta fall inträffade under det ekonomiskt svåra 1800-talets början, antyder att stadgorna framför allt torde ha fungerat som en kontroll av de arbetslösa, inte för att förse husbönder med tjänstefolk, när det rådde underskott på arbetskraft. När det gäller olovligt hysande av folk i Linköping är talen tillräckligt stcöra för att vi skall kunna betrakta den tidsmässiga utvecklingen mer i detalj. Diagram 13 visar att det förekom enstaka fall per år före 1700-talets mitt. Enligt stämmngslistorna hade det skett en markant ökning när man nått 1770-talet, och bortsett från åren 1800—09 fortsatte man att fälla cirka 5—10 personer per år. Allra flest var fallen under 1820-talet, då medeltalet per år var 1 1,5. 1 Härnösand var fallen betydligt färre än i Linköping, men det skedde en viss ökning från och med 1810-talet. Flest fälltfes på 1830-talet, då genomsnittet var 1,4 per år. På landsbygden var denna förseelse av naturliga skäl inte lika förekommande, men det häncie då och då att någon fick böta, främst för att ha tillåtit någon bosätta sig på sin mark. Även där tycks det ha skett en viss ökning under 1800talets första decennier, vilket bland annat torde kunna sättas i samband med den tilltagande proletariseringen och socknarnas ökande oro för fattigvårdskostnader.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=