211 häftig person och lämnade det begärda klädet. När den förmente Hans Jansson gått, frågade rådmannen en mkommande person omhan kände drängen. Sv^tret blev lakande och bedrägeriet avslöjades. Rådmannen satte genast av för att finna Elias, men denne hade redan hunnit ge sig av hem till Säbrå. Där blev han emellertid snart infångad och erkände efter en stunds nekande. Den 1 november stod han till svars vid rädstuvurätten. Han var son till en torpare i Häggdånger och 26 år. I åtta år hade han tjänat dräng på olika ställen och han var inte tidigare dömd. Ett av vittnena påstod att Elias inte g)ort sig känd för någon vederhäftighet. Klädet hade han dock sedermera kunnat betala. Elias, som enligt rädstuvurätten var utblottad, fick böta 13 1/3 riksdaler för att ha missbrukat en annans namn. Han anmälde sitt missnö)e över domen, som i vilket fall skulle prövas slutligt av hovrätten.'’'’ Arbetsliv och flvttnmiiar ^ O På flera sätt är tjänstehjonsstadgorna, förordningar om prästbetyg och pass, försvarslöshetsstadgorna och liknande lagstiftning tätt förbundna med kontrollen av egendomsbrottshgheten. Det var bland de människor som dessa lagar och förordningar gällde, som man oftast väntade sig att finna dem som stal och snattade, särskilt under den stora proletariseringen vid 1700-talets slut och därefter. Det tmns mte utrymme att i här detal) redogöra för alla de förordningar som gällde och hur de förändrades över tid. T)änsteh)onsstadgorna spelade för kontrollen av de obesuttna en viktig roll vid sidan av att säkra tillgången på arbetskraft. Under vår period tillkom nva stadgor åren 1686, 1723, 1739, 1805 och 1833. Samtliga präglades av de ekonomiska förhållanden som rådde vid tillkomsten. Stadgan 1739 betecknas av Gustaf Utterströmsom i första hand tillkommen lör att säkra tillgängen pa arbetskraft i slutet av en längre period av relativt goda kon)unkturer. Tiderna var sämre och antalet obesuttna hade börjat växa mer än önskat, när 1805 ars stadga utfärdades. Det är mte någon tillfällighet att en nv förordning kom 1833 i skuggan av vtterhgare proletarisering och ekonomiska påfrestningar.^'’ Stadgtirnas tillämpning är naturligtvis svår att avgöra utan omfattande undersökningar. Som ett sätt att återfå arbetskraft scmi brutit ktmtraktet \ar de kanske trubbiga vapen under goda konjunkturer. Det rapporterades av en landsfiskal i Västernorrland år 1747, att man mte gärna ville atala för sådana brott, da de anklagade sällan kunde betala biher och da kroppsstraffet var impopulärt. De sämre tiderna och den pågående proletariseringen från och med 1700 talets mitt gjorde att man ägnade allt större uppmärksamhet at fattigvårdslag MRR, 1 n(>\IS.t7. (iust.it Uttcrstroin 1957, ilcl l,s, 75! tl. oi.li 3 1 4. ' Burit ( il ill I 9S5, s. SS. S'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=